Vintern är skidåkarnas säsong och då gäller det att vara på topp, för att kunna prestera när det gäller. Charlotte Kalla är en tävlingsmänniska ut i fingertopparna, men försöker även att tänka på att hälsa och familjen ändå är det viktigaste. I vinter har Charlotte många fina prestationer bakom sig – och förhoppningsvis framför sig.
“Jag är priviligerad som har naturupplevelser som min arbetsplats”
Tänk er en vinterdag då snön gnistrar i solskenet, runt fem grader kallt och perfekt vallade skidor. Att då få glida fram i fina spår är en underbar känsla, så jag kan förstå Charlotte Kallas passion. När Charlotte var sju år tog hennes farfar med henne på något som blev livsavgörande – hennes första skidträning. Att få vara utomhus och se naturens skiftningar från skidorna var helt enkelt Charlottes grej redan från början. Dessutom hade hon bra ledare som själva brann för skidåkningen och som såg till att fokus låg på lek och skoj, inte på att prestera. Hon har dock alltid varit en tävlingsmänniska.
– Jag minns att jag även i skolan ville göra bra ifrån mig, som att bli klar med matteboken först och få bra resultat. Vad det kommer ifrån vet jag inte riktigt, kanske är det för att jag är storasyster. Min mamma har även varit en viktig förebild och hon gör allting fullt ut och ordentligt.
Charlotte höll även på med basket från årskurs tre till nio, men visste redan då att det var skidåkning hon ville satsa på. Det gick bra i ungdoms SM och hon har varit lyckligt lottad, som sluppit motgångar.
– Att ta bakslag kan vara svårt, säger Charlotte. Det blir lätt lite negativt ältande kring varför det gick dåligt. Men jag jobbar på att tänka positivt och konstruktivt även vid bakslag. Då är det dessutom extra viktigt att ha bra personer runtomkring, som stöttar och kan ta ner mig på jorden när det behövs. Det gäller att behålla perspektivet – det finns ju helt klart värre saker än att förlora en tävling. Jag har ju hälsan, familj, goda vänner och jag älskar det jag gör.
Från november tills det blir barmark är det skidåkning som är i fokus. Innan snön fallit är det rullskidor, stavgång, löpning som träningen består av. Styrketräningspass blir det vanligtvis en till två gånger i veckan året runt. Fyra till fem timmars träning per dag gör självklart att man behöver fylla på ordentligt med energi. Direkt efter ett pass behövs snabba kolhydrater så att man står sig innan måltiden är färdiglagad. Charlotte äter främst ute, men tycker även om att laga mat själv och har insett vikten av att veta exakt vad man får i sig.
– Jag gillar svensk husmanskost. En favorit är renskav med rårörda lingon – smaskens!
Viktigt att hålla koll på hälsan
Hon har inte haft några idrottsskador, men då och då görs kontroller av sjukgymnast och läkare, för att ligga steget före om något skulle vara på gång. De har läger en gång varje månad och då finns alltid en massör med. Man följer upp rörlighet och testar styrkan, speciellt core-muskulaturen.
– Vi är ofta starka i de yttre musklerna, medan de inre inte riktigt hinner med. Därför är det viktigt med styrketräningen, att träna mage, rygg och stabilitetsträning.
För en elitidrottare betyder det ”allt” att hålla sig frisk under tävlingssäsongen. Därför undrar jag förstås om Charlotte har några speciella knep.
– Jag är mycket noggrann med min handhygien och speciellt när vi reser mycket. Vid flygresor brukar jag även använda Renessans nässpray, för att slippa torra slemhinnor. Jag är intresserad av forskningen kring probiotiska bakterier och dess betydelse för mage-tarmhälsan och varierar typen av bakterier jag tar. Våra dietister menar att vi äter stora mängder mat och så pass balanserat att vi inte ska behöva ta några kosttillskott. Dessutom finns det ju alltid en rädsla för att de ska innehålla något som inte är tillåtet vid tävlingar.
Hon poängterar att ”timingen” är viktig när det gäller att få i sig näring och det är därför det kan bli en sportdryck efter träningen, om lunchen dröjer. Då hon åker sträckor som tre mil på dryga timmen krävs ingen speciell laddning inför tävlingarna, utan ofta äter hon som vanligt. Vi får service under loppet och dricker var femte kilometer på tremilar. Det räcker för att få tillräcklig energi. Den största prestationen hittills är förstås OS-guldet. Formen var god före, men trots det fanns ändå en viss osäkerhet.
– När min tränare och jag körde ett sista träningspass inför OS, menade han att det gick riktigt snabbt och att han fick kämpa för att hänga med mig på intervallpasset. Det var ändå svårt att ta in och tanken att han bara sa så för att vara snäll fanns där, även om jag vet att han brukar vara rak och ärlig. När jag väl var i mål gick allt så snabbt. Med all media och uppmärksamhet runtomkring hann jag inte riktigt känna efter. Det var mer en overklighetskänsla än stolthet och glädje. När jag fått ta emot medaljen och klev ner från pallen, då slog det mig vad jag presterat och det pirrade av glädje i hela kroppen.
Anna Olsson, Charlotte Kalla och Sara Lindborg efter stafettvinsten i norska Beitostölen.
Tog Sveriges 25:e OS-guld i längdåkning vid 22år
22 år gammal tog alltså Charlotte Sveriges 25:e OS-guld i längdåkning genom åren och det första individuella på damsidan sedan Toini Gustafssons 1968 – en torka på 42 långa år. Farfar Bengt fick förstås ett särskilt tack efter segern. Den här säsongen har hon många bra prestationer i bagaget, men det största målet just nu är VM i Holmenkollen. Det känns inte helt självklart med medalj i VM, då det inte är mina bästa distanser, menar Charlotte. Men jag kommer att kämpa fullt ut för att nå pallplats, fortsätter hon, som vid tidningens tryckning fortfarande har denna utmaning framför sig.
– Vad jag ska göra efter skidkarriären ligger så långt fram att jag inte ens hunnit fundera på det. Att jobba nio till fem på ett kontor har jag svårt att tänka mig, då jag idag känner mig oerhört priviligerad att ha naturupplevelser som min arbetsplats.
Visst hinner hon med att träffa familj och vänner, men det är klart att många av hennes kompisar själva är elitskidåkare. Charlotte menar att det är viktigt för barn att prova på olika idrotter och att inte börja elitsatsa för tidigt. För att få in mer rörelseglädje hos yngre gäller det att skolan låter barnen prova många olika idrotter och inspirerar till rörelse – det ska vara roligt och inte handla om prestation. Dessutom är bra ledare i idrottsklubbarna a och o.
– Visst tänker jag på att äta bra, få min sömn och återhämtning för att kroppen ska må bra, men jag är även en riktig godisråtta och älskar choklad. Det är viktigt att även tillåta sig att njuta, avslutar Charlotte med glimten i ögat.
