-Hälsosituationen i stora delar av Khayelitsha är jämfört med svenska förhållanden närmast katastrofal. Det berättar den svenska läkaren Ingrid le Roux.
Ingrid ligger bakom skapandet av Philani Outreach Programme, en verksamhet som bedrivs i slumområden i Kapstaden. Hon har, med svenska kyrkans mission som största bidragsgivare, lyckats bygga upp en imponerande verksamhet.
Inom ramen för Philani finns det hälsokliniker, daghem och vävstugor där kvinnor erbjuds arbete. Nyligen öppnades den första tandkliniken i Khayelitsha. Detta trots att här bor minst en halv miljon människor. På dagiset vid Philansi huvudklinik finns det 105 inskrivna barn. Sedan 1978 har Ingrid le Roux bott i Kapstaden med sin sydafrikanska man. Genom Philani förverkligade hon en dröm hon hade redan tidigt i livet. Ingrid var för övrigt den första läkare som undersökte Nelson Mandela efter det att han blev frigiven.
– Jag blev uppringd av ärkebiskop Desmond Tutu som jag känner sedan många år. Han bad mig att undersöka Nelson Mandela. Det var en fantastisk upplevelse att som förste läkare få undersöka denna stora man när han äntligen hade frigivits, berättar Ingrid le Roux.
Vad är det som får dig att orka jobba i den tuffa miljön i kåkstäderna?
– Jag har vuxit upp och utbildat mig i Sverige, som på många sätt är ett fantastiskt land och kanske är det just detta som göra att jag vill dela med mig av allt jag fått, säger Ingrid le Roux. Hon framhåller samtidigt att hon i Khayelitsha arbetar tillsammans med en grupp fantastiska människor.
En glädje att komma till jobbet
– Varje dag är det en glädje att komma till jobbet. Att ha kontakt med kvinnorna här ute som har så otroligt lite, men ändå aldrig klagar, är en förmån. Styrkan hos kvinnorna att mitt i all misär hålla ihop familjerna, och att klara sina barn på mycket små resurser gör mig väldigt ödmjuk. Misströstar du aldrig med tanke på vilka stora slumområden ni arbetar i? Kanske är det min natur, men misströstar det gör jag sällan. Det gäller att även se de små sakerna, de små glädjeämnena. Vi får dessutom hela tiden positiv feedback.
Är det ett medvetet val att Philani bara arbetar med kvinnor och barn?
– Ja, det är det, svarar Ingrid le Roux. Man började med att fokusera på de undernärda barnen. När man jobbar med barn blir det automatiskt så att man också jobbar med kvinnor. Om barnen ska ha det bra, om de ska få möjlighet att växa upp under relativt hyfsade former måste kvinnorna få stöd. Viktigt är att se till att kvinnorna har inkomst och mår bra, för att de ska ha kraft att se till att barnen har rätt kosthållning och liknande.
Ingrid le Roux betonar att det nästan alltid är Kayelitshas kvinnor som håller ihop familjerna, har huvudansvaret för barnen. I de här områdena finns det många frånvarande fäder.
– Vi har börjat i liten skala och sedan har det fått växa undan för undan.
Varje del av Philanis verksamhet har vuxit ur en annan.
Ingrid berättar att man alltså började med att titta på kvinnornas situation och på undernärda barn. Ett problem man snart upptäckte var att det ofta inte fanns några inkomster i hemmen. Därför behövde man skapa möjligheter för kvinnor att få en inkomst. På så sätt kom Philanis vävprojekt och vårt tryckeri till.
– Vårt största projekt med de uppsökande hälsoarbetarna har vuxit fram ur våra kliniker. Vi gjorde en utredning av hur det såg ut i det här samhället när det gällde barn. En stor del av Khayelitsha kartlades. Vi besökte över 1 300 hushåll. Vad man då upptäckte, som vi inte hade förväntat oss, var att det fanns många små barn som var svårt undernärda, i mycket marginaliserade hushåll. Kvinnorna i de hushållen hade inte kraft att söka sig ut och söka den hjälp som ändå fanns i de här områdena. Vi insåg att för att nå de som verkligen behövde oss allra bäst måste vi gå bortanför klinikerna. Vi måste in i hemmen och stötta kvinnorna på plats.
Ingrid le Roux berättar att Philanis hälsorådgivare har ansvar för ett geografiskt område. De går hus från hus och väger barn. Kvinnor med undernärda barn bjuds in att delta i ett informationsprogram.
– Våra undersökningar har visat att 50 procent av de undernärda barnen vi kommit i kontakt med hade en mycket låg födelsevikt, säger Ingrid. De föds in i ett samhälle där de aldrig hinner ifatt.
Detta har resulterat i ett annat program som heter ”mother to be” . Programmet startades för tre år sedan. Projektet innebär att man identifierar gravida kvinnor i de här områdena och stöttar dem under graviditeten för att försöka se till att deras barns födelsevikt förbättras. Enligt Ingrid le Roux är HIV/AIDS ett enormt problem bland de mödrar man möter ute i samhället. Närmare 30 procent av gravida kvinnor i Kayelitsha är HIV-positiva. Idag driver Philani sex kliniker, fyra i Kayelitsha och ytterligare två i andra slumområden. Vid varje klinik finns det en vävstuga och en förskola.
– För mig som läkare är det positivt att ha tillgång till våra uppsökande hälsoarbetare, framhåller Ingrid le Roux. Uppsökarna blir våra tentakler in i hemmen. Eftersom våra uppsökare träffar på mycket svåra saker är det viktigt att de erbjuds utbildningar och att de ofta kan träffas för att utbyta erfarenheter med varandra.
En nyhet sedan några månader är att Philani också har öppnat en tandklinik. Den är mycket välutrustad och det finns ingen liknande i hela Khayelithsa.
Hur klarar ni att finansiera verksamheten?
– Svenska kyrkan har varit med sedan 1988 säger Ingrid. Den är vår grundtrygghet och jag är anställd där. Drottning Silvias barnfond stöder uppsökeriprogrammet.
I Philanis olika verksamheter arbetar 30 personer. Ingrid le Roux är den enda heltidsanställda läkaren.
Hinner du med praktiska läkaruppgifter med tanke på all administration?
– Utan tvekan tar administrationen mycket tid. Någon gång i veckan får jag ändå avlastning av en annan läkare. Det gör det möjligt för mig att få praktisk insikt i hur situationen är. Det är viktigt för mig att fortsätta jobba på klinikerna, att få kontinuerlig kontakt med barnen och mammorna, vilket ger insikt i den aktuella situationen. Dessutom tycker jag om medicinskt arbete och att arbeta med barn. Jag försöker hinna med att besöka ett par kliniker i veckan.
Hur ser på du utvecklingen i Sydafrika?
– Vad som ger mig hopp i det här landet är att det finns otroligt mycket duktiga människor här, svarar Ingrid le Roux. Tyvärr finns de alltid inte på de platser där makten finns. Gjorde de det skulle Sydafrika ha oändliga möjligheter. HIV/AIDS-epidemin var något Sydafrika inte behövde när man samtidigt kämpade med att få landet på fötter, efter de många år av vanstyre under apartheid. Mitt hopp är att det trots allt finns mycket god vilja, starka krafter och resurser i det här landet.
