Avhandlingens syfte är att undersöka användningen av så kallade fysiska begränsningsåtgärder över tid, identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklingsprogram. Kompetensutvecklingsprogrammet skulle avse personalens kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.
Fysisk begränsning av en äldre person
Den vanligaste orsaken till att man fysiskt begränsar en äldre persons rörelsefrihet är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol.Avhandingen visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre i Västerbotten som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007. Det framkom även att de äldre har varit föremål för fysiska begränsningsåtgärder under en längre tid år 2007 jämfört med år 2000.
Studierna visar att 40 % av de äldre i 20 gruppboenden för personer med demenssjukdom föll minst en gång under en sexmånaders period. Förmågan att resa sig upp ur en stol, att delta i utomhuspromenader, vara beroende vid skötandet av sin hygien, att gå med hjälpmedel och att uppvisa verbalt störande och hjälpsökande beteenden ökar risken för att råka ut för en fallolycka. En hög andel av fallen skedde på eftermiddagen och under natten, och vid många fall saknas vittnen till händelsen. Ångest och förvirring var de vanligaste symptomen som föregick fallen. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga just ångest och förvirring.
Utbildning kan förändra
Ett genomfört utbildningsprogram under 6 månader som handlade om just fysiska begränsningsåtgärder, fallprevention, demenssjukdomar och relaterade komplikationer ökade kunskapsnivån och förändrade vårdpersonalens attityder till användningen av fysiska begränsningsåtgärder och minskade även dess användning, jämfört med en kontrollgrupp. Det aktuella utbildningsprogrammet gav också en positiv effekt på personalens arbetsmiljö genom en minskad samvetsstress, arbetsbörda, arbetskrav och genom ökad upplevd kontroll i arbetet och socialt stöd vilket innebar ett förbättrat vårdklimat.
Tony Pelloks avhandling visar att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre. Det är dock möjligt att påverka användningen av fysiska begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demensvård, fallprevention och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre.
Utbildningsprogrammet har också en positiv effekt på hur vårdpersonalen upplever sin arbetsmiljö och vårdkvalitet.
Vill du läsa fler nyheter och artiklar inom hälsa medicin och välbefinnande? Klicka här
