Candidasvamp

Candidasvamp

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Candida är jästsvampar som i regel är runda bildningar men som också kan bilda trådstrukturer, mycel, som i vissa fall kan invadera människans kropp. Det finns en lättläst och mycket bra översiktsbok om Candida och andra svampar i våra kroppar (Petrini 2003).

Candida är den vanligaste potentiellt sjukdomsframkallande jästsvampen och finns i naturen både hos djur (inklusive människan) och på frukter och blad. Candida albicans är en del av den normala mikrofloran i människans magtarmkanal och den finns i små mängder från munnen till och med tjocktarmen, och även i slidan. Den orsakar vanligen inga besvär men om någon faktor som gynnar dess tillväxt uppträder kan den ge upphov till infektion av varierande grad på vissa slemhinnor.

Candida albicans är den mest sjukdomsframkallade arten och den finns främst i munhålan. Candida glabrata finns främst i tjocktarmen. Dessutom finns det cirka 80 andra typer av candida som mer sällan förorsakar sjukdom. Det är när kroppens immunförsvar är skadat eller i obalans som jästsvampen kan ge infektion, vanligen på slemhinnorna, men hos disponerade patienter kan allvarliga systeminfektioner uppträda. En annan vanlig situation som kan leda till candidainfektion är efter behandling med bredspektrumantibiotika.

Candidainfektion i munnen

Candidasvampar kan odlas fram från cirka 30% av symtomfria personer. För att en candidainfektion skall uppstå i munnen fordras det någon predisponerande faktor. Barn med omoget immunsystem får ibland candidainfektion i munnen med rodnad, ömhet och vita beläggningar, särskilt på tungan. Tillståndet kallas för torsk. I många fall rättar det till sig spontant när immunsystemet mognar. En orsak till candidainfektion i munnen hos vuxna kan vara dåligt anpassade tandproteser. Andra orsaker kan vara järnbristanemi, dåligt inställd diabetes, behandling med bredspektrumantibiotika och olika ärftliga immunbristtillstånd.

Candidainfektion i tarmen

Candidasvampar finns normalt i små mängder i tarmen utan att orsaka några som helst problem. Om mängden candida i tarmen är tillräckligt stor kan de passera tarmslemhinnan ut i blodet även hos friska personer. Försök på friska frivilliga har visat detta. En frivillig som fick svälja ner 80 g Candida albicans drabbades av allmäntoxiska effekter, positiva blododlingar och positiv urinodling några timmar efter intaget. Enligt medicinska experter (Petrini 2005) är det dock mycket sällsynt med Candidainfektion i tarmen. Det kan ibland ses hos för tidigt födda barn, efter långvarig behandling med bredspektrumantibiotika och hos personer med svår immunhämning, till exempel vid leukemi. Efter behandling med bredspektrumantibiotika har man ibland kunnat drabbas av diarré med ökad mängd Candida i avföringen. I dessa fall kan en kort tids lokal behandling med nystatin ha god effekt. Man avråder dock för systembehandling med svampläkemedel.
I den alternativmedicinska litteraturen hävdas att överväxt av Candida inte är så ovanligt och att det kan ligga bakom en rad symtom från mage/tarm och även från övriga kroppen. Se vidare under avsnittet ”Candidasyndromet”!

Spridd candidainfektion

Vid kraftig tillväxt av Candidasvampen kan de passera tarmslemhinnan ut i blodet. De kan där spridas till många organ, särskilt de med hög blodgenomströmning. Spridd infektion kan ses efter långvarig behandling med bredspektrumantibiotika, efter bukkirurgi och vid behandling med cellgifter vid tumörer och leukemi. I regel kan man få bukt på den spridda infektionen med moderna svampläkemedel.

Candidainfektion i slidan

Mer än hälften av alla kvinnor får någon gång i livet candidainfektion i slidan. Här inverkar hormonella och lokala faktorer samt generell antibiotikabehandling. Den vanligaste svampen är Candida albicans men även Candida glabra förekommer. En annan organism som kan ge liknande tillstånd är vin- och bagerijästen Saccharomyces cerevisiae. Symtomen består av sveda, klåda och flytningar. I de flesta fall kan en kur med svampmedel, till exempel fluconazoltabletter eller en lokal behandling azolkräm snabbt hjälpa. Lokala svampmedel kan dock leda till resistensutveckling. En liten grupp kvinnor får återkommande slidkatarrer hela tiden om de inte får kontinuerlig svampbehandling.Orsaken är oklar. En teori menar att dessa kvinnor har särskilt effektiva bindningsställen (receptorer) för svampen på slemhinnan. En annan teori menar att omsättningen av socker i kroppen kan ligga bakom det faktum att Candidasvampen älskar socker. Slemhinnecellerna i slidan är mycket sockerrika vilket hos vissa kan bidra till den ökade känsligheten. Det finns kvinnor som vid högt sockerintag får symtom från slidkatarr. En reglering av kosten med begränsat sockerintag kan här hjälpa. En gammal beprövad kur vid återkommande slidkatarrer med Candida är att behandla lokalt i slidan med borsyrelösning eller borsyratabletter.

Candida hos för tidigt födda barn

Barn som föds mycket för tidigt har ett omoget immunförsvar. Barnen får redan vid förlossningen Candidasvampar från mammans slida och de kan tidigt få stark växt av svampen i tarmen. Genom att de ofta intensivvårdas används katetrar, respiratorbehandling och antibiotikabehandling. Allt detta gynnar ytterligare tillväxten av Candida i tarmen. Passage av svampen in i blodet är relativt vanliga. Med hjälp av moderna svampläkemedel går dock det hela i regel att behandla.

Candidasyndromet. Den stora kontroversen!

I alternativmedicinsk litteratur hävdas att överväxt av Candida i tarmen ofta kan ligga bakom en rad tillstånd i mage/tarm men också i övriga kroppen. Bland sådana tillstånd märks symtom på irritabel tjocktarm, förstoppning, diarréer, allergier, kroniskt trötthetssyndrom, nedstämdhet, humörsvängningar, fibromyalgi, yrsel, autism, schizofreni, MS, ledgångsreumatism m m.
Det finns en rad rapporter om att eliminering av Candidasvampen med nystainbehandling, sockersvält, undvikande av produkter med jästämnen (bröd, öl, vin, svamp, jordnötter) och användande av probiotika har lindrat eller botat sådana tillstånd. Skolmedicinen (Petrini 2003) förkastar dock i regel dessa teorier och förnekar ofta att ett ”Candidasyndrom” verkligen existerar. Man menar att det helt saknas vetenskapliga bevis. Ofta, menar man, rekommenderas behandling utan att man undersökt om personerna har ökad förekomst av Candida i tarmen. Petrini skriver i sin bok att ”ingen hittills kunnat visa att det ligger något i dessa flummiga idéer”. Området är mycket laddat och kontroversiellt. En mer nyanserad beskrivning av Candidasyndromet ges i den utmärkta boken ”Naturlig hälsa med örter, vitaminer och mineraler” (Bruset och Tveiten 1999). Ett problem, menar man, är att det inte finns några bra provtagningsmetoder på Candida i rutinbruk. Man rekommenderar att man bör försöka med en kur på 1-2 veckor då intaget av socker och jästprodukter minimeras och där ett probiotikapreparat används. En kapsel med Kaprylsyra kan också ha god effekt. Detta är en naturlig syra som hämmar svampväxt. Det finns också terapier där man dessutom rekommenderar immunstärkande behandling. Jag känner själv till flera exempel på lyckosamma resultat med ovannämnda kur. För mig är det logiskt att ökat intag av bra probiotikaprodukter i många fall kan vara ett ofarligt och kanske många gånger hjälpande medel. För att Candidasvampar skall få större effekt fordras att de skall kunna fästa vid tarmslemhinnan. Probiotiska bakterier förhindrar detta. I vilket fall skulle det dock inte skada med mycket mer forskning inom området. Sådana studier är dock tidskrävande och dyra att genomföra.

På en Världskongress om autism i Herning, Danmark för några år sedan kunde jag lyssna till vetenskapligt stöd för att nedbrytningsprodukter från Candida albicans hos ärftligt disponerade barn kan utlösa symtom på autism. Det finns också stöd för att eliminering av candidasvampar, särskilt i kombination med probiotikabehandling, kan minska symtomen på autism.

Detta är ett utdrag ur boken "Sköna magkänslor". För att ladda ned boken
klicka här!

Gå till nästa kapitel här

 

 

Veckans fråga

Hur less är du på julmusik?

Nyhetsbrev

E-postadress