Reumatoid artrit – vad händer i kroppen?

Reumatoid artrit – vad händer i kroppen?

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Reumatism är ett vitt begrepp och omfattar ett hundratal olika diagnoser som skiljer sig åt i uttryck och svårighetsgrad. Gemensamt är att de oftast drabbar muskler, leder och senor.

Reumatiska sjukdomar brukar delas in i icke-inflammatoriska och inflammatoriska. Reumatoid artrit eller ledgångsreumatism tillhör det senare och är den i särklass vanligaste av de reumatiska sjukdomarna. Mellan 50 000 och 100 000 människor i Sverige är drabbade. Sjukdomen kan debutera i alla åldrar men vanligast är i 55-60 årsåldern.

Immunförsvaret
Kroppens inflammatoriska och immunologiska resurser träder in vid en vanlig infektion och när vävnaden skadas på olika sätt. Reaktionen är livsviktig och syftet läkande. Skadad vävnad väcker uppmärksamhet och till området strömmar kroppens immunförsvarsceller, till exempel vita blodkroppar som ständigt färdas med blodcirkulationen. Immunförsvarets vita blodkroppar har många olika uppgifter, några av dem äter upp skada vävnad och mikroorganismer medan andra verkar som fyrar eller ledsagare som gör andra delar av försvaret uppmärksam på att det behövs hjälp. Så fort en fyr identifieras skyndar andra immunceller till platsen.

Vissa vita blodkroppar producerar antikroppar, ett slags protein som stämplar eller märker sådana celler eller partiklar som uppfattas som hotande. Märkningen spelar roll vid immunitet mot sjukdomar och gör till exempel att vi endast drabbas av mässling en gång i livet. Varje gång mässlingvirus på nytt letar sig i in i kroppen märks de blixtsnabbt med en antikropp, attackeras och elimineras snabbt och effektivt av immunförsvaret. Samma märkningsprocedur kan också bli till ondo, när immunförsvaret till exempel bestämmer sig för att märka kroppens egna broskceller.

Autoimmuna sjukdomar
Vid flera olika sjukdomar, bland annat de inflammatoriska reumatiska har kroppens T-celler av någon anledning uppfattat kroppens egna celler som hotande och försett dem med en antikroppsstämpel. Märkta celler i till exempel fingerlederna uppfattas som hotande och immunförsvarets attack mot dessa celler ger en kraftig smärta och svullnad. En immunologisk reaktion som angriper kroppens egna celler brukar kallas autoimmun.

En liknande reaktion sker när kroppens immunförsvar bestämt sig för att pollen är ett hot och märker till exempel björkpollen med antikroppar. Pollen som fastnar i ögon och luftvägar uppfattas som hotande och startar en allergisk reaktion i slemhinnorna som svullnar, kliar och orsakar rinnande ögon och näsa. Varför immunförsvarets T-celler plötsligt uppfattar kroppens egna celler som hotande är inte fullt känt.

Hos personer som har anlag för reumatoid artrit kan vissa infektioner göra att sjukdomen bryter ut. Rökning är en betydande riskfaktor både för att drabbas av reumatoid artrit och för ett mer aggressivt sjukdomsförlopp, särskilt om man har vissa ärftliga anlag för sjukdomen. Flera läkemedel mot reumatoid artrit har förmåga att bromsa skadeutvecklingen i de inflammerade ledernas brosk. För drygt tio år sedan kom forskningsresultat som visade på stora vinster med att sätta in behandling så tidigt som möjligt.

– Hur tidigt patienten söker läkare är individuellt och beror mycket på smärttålig man är, säger Göran Lindahl specialist i reumatologi vid Danderyds sjukhus. Han menar att nästan all annan ledvärk med inflammation brukar ge med sig inom tre till sex veckor.

– Men om fler än tre leder är svullna och smärtar även i vila under mer än sex veckor bör man söka läkare, säger han. Med dagens behandling kan vi inte få immunförsvaret att sluta reagera på kroppsegna celler, istället får vi koncentrera oss på att dämpa immunförsvarets angrepp på olika sätt. Sjukgymnastiskt träningsprogram och kunskap är mycket viktigt för att behålla styrka och smidighet. Trots att det gör ont är det inte skadligt att röra sig. Däremot bör man vara försiktig med att belasta den inflammerade leden för hårt. Därför är simträning i varmbassäng ofta en idealisk träningsform för reumatikern.

Behandling
Inflammationshämmande och febernedsättande läkemedel som till exempel NSAID-preparat (naproxen, ibuprofen och diklofenak) är verkningsfullt och används som symtomlindrare. NSAID omfattar en stor grupp läkemedel, effekten varierar från person till person. Om något ett av dem inte fungerar kan det därför vara värt att pröva ett annat. Om smärtan varierar över dygnet kan det vara värt att ta ett långverkande läkemedel eller ett läkemedel med långsam frisättning på kvällen och på så sätt lindra stelhet och smärta på morgonen.

På grund av biverkningar hos NSAID behöver många även ta ett läkemedel som skyddar magslemhinnan. Kortison har en ofta snabb och dosberoende inflammationshämmande effekt, som ibland ges i väntan på att en insatt långverkande behandling ska få full effekt. – Effekten av kortison är snabb, märks ofta redan efter ett dygn. Så länge det inte ges kontinuerligt utan i perioder och dosen är låg är kortison ett utmärkt läkemedel, säger Göran Lindahl.

Eftersom risken att drabbas av benskörhet ökar för den som äter kortison i längre än tre månader, bör man även ta extra tillskott av kalcium och vitamin D. Tillskottet ökar kroppens möjligheter att omsätta skelettet i normal takt. De flesta behöver dessutom ytterligare läkemedel för att skydda skelettet. Till de långverkande antireumatiska läkemedlen hör bland annat metotrexate, salazopyrin och ciklosporin. Även dessa inverkar på olika sätt i immunsystemet, de har använts under lång tid och benämns som konventionell behandling av flera reumatiska sjukdomar.

Biologiska läkemedel
De senaste årens framgångar inom områden som bioteknik och molekylärbiologi har underlättat utveckling och tillverkning av bland annat läkemedel som griper in i vissa delar av immunsystemet. De kallas biologiska läkemedel eftersom vi behöver den levande cellens fantastiska maskineri för att framställa medicinerna.

– Ibland förväxlar patienter termen biologiska läkemedel med så kallade naturmedel men detta handlar om ”high tech-mediciner” med mycket speciell tillverkningsteknik, säger Göran Lindahl. Ett exempel är de läkemedel som hämmar cytokinet TNF-alfa. TNF-alfa är en central aktör i immunförsvaret, bland annat lockar det olika typer av immunceller till platsen. Genom att dämpa TNF-alfa minskar immunförsvarets angrepp med minskad smärta och svullnad som följd. Exempel på TNF-alfahämmare är etanercept, infliximab och adalimumab. Substansen anakinra är också ett förhållandevis nytt biologiskt läkemedel som dämpar andra komponenter i immunförsvaret.

– Dessa läkemedel är till för dem som trots tre månaders behandling med full dos av konventionella läkemedel ensamma eller i kombination med varandra inte fått fullgod effekt, säger Göran Lindahl. Han berättar att många patienter har precis lika god effekt av konventionell kombinationsbehandling med de äldre läkemedlen som av de biologiska läkemedlen.

– Vi vet hur de nyare medicinerna inverkar på immunsystemet på kort sikt, över en femårsperiod, men data på längre sikt saknas fortfarande, säger Göran Lindahl. De konventionella läkemedlen har däremot funnits i behandlingsarsenalen under väsentligen längre tid. Biverkningsprofilen hos de biologiska läkemedlen skiljer
sig också åt.

– Det finns en risk att en vilande tuberkulosinfektion blommar upp när man hämmar TNF-alfa, patienter som var med på den tiden då det fanns risk att bli smittad av TBC måste bedömas särskilt noga med bland annat lungröntgen och tuberkulinprov innan de behandlas med TNF-alfahämmare, säger Göran Lindahl. Han understryker att de biologiska läkemedlen fyller en mycket viktig funktion hos de patienter som inte får god effekt av andra alternativ, dessa patienter följs upp mycket noga.

Källor: Sjukvårdsrådgivningen, Internetmedicin och Reumatikerförbundet