Det är just på förmiddagar och eftermiddagar, som marknaden fylls av hemmafruar och hushållerskor som ska inhandla färska råvaror till dagens två viktigaste måltider – lunch och middag.
Vid huvudentrén väntar Haddy Sanyang, som arbetar som chefsjuksköterska på Serrakundas vårdcentral. Hon hälsar mig välkommen och föreslår att vi börjar med en rundtur. Vårdcentralen är en av de största vårdenheterna i Gambia. Dygnet runt kan patienter vända sig hit för att få hjälp.
Vårdcentralen är indelad i olika avdelningar: akutmottagning, mödra- och barnavårdcentraler, vaccinationscentral, ögonavdelning, tuberkulosavdelning, flertal labb och injektionsrum.
En vanlig torsdag som denna är vårdcentralen öppen för stadens invånare – för andra delar av regionen finns en egen besöksdag. Vi går in i en stor öppen sal som är vaccinationsmottagningen. Det finns inga väggar mellan vänt – och behandlingsrummen, patienter sitter på långa bänkar i väntan på sin tur. Vidare passerar vi mödravårdscentralen som delar rum med barnavårdscentralen och går mot ögonavdelningen som precis som tuberkulosavdelning har sina behandlingsrum inomhus. Varje avdelning har en egen apotekslucka som ligger i anslutning till behandlingsrummet.
Sammanlagt är vi en läkare från Kuba, 17 sjuksköterskor och ett flertal undersköterskor som arbetar här, berättar Haddy medan vi går mot ögonavdelning. Det är mycket folk och patienterna trängs i de smala korridorerna.
Vi behöver mer utrymme, säger Haddy när vi går igenom vårdcentralens väntrum. Jag skulle vilja göra om mycket. Fräscha upp och kanske måla om. Ta bara väntrummet vid huvudentrén – dörren går inte längre att låsa! Vem som helst kan komma in. Ibland har vi sett folk övernatta där, berättar hon.
Reparationsarbetet får dock skjutas upp till framtiden eftersom vårdcentralen i dagens läge inte har råd, förklarar Haddy. Ibland samlar personalen in pengar från egen ficka för att kunna köpa in det nödvändigaste när sjukhusets budget har sinat.
Vi sätter oss ned på Haddys kontor och tar oss en kopp te. Trots att det ofta är mycket att göra försöker personalen finna tid för att umgås under en kort fikarast. Bara för att sitta ner och prata om det senaste på tv eller att tjuven i närmaste byn har blivit tagen.
Oktober och november är de mest påfrestande säsongerna då malaria har sin pikperiod. Malaria är en livsfarlig och ofta förekommande sjukdom i hela Gambia. Särskilt utsatta är barn eftersom de befinner sig ofta utomhus även på kvällar då myggorna är som mest aktiva. Många patienter som insjuknar i exempelvis malaria, vänder sig i första hand till en marabou – byns häxa, för att söka hjälp. I många fall är det i ett allt för sent stadie av sjukdomen, som patienterna söker sig till sjukvården.
För att öka kunskap hos allmänheten, har vården som uppgift att informera patienterna om säsongsbetonade sjukdomar och hur man förebygger dem. Likaså samarbetar regeringen och sjukvården för att främja en hälsosammare livsstil genom att sprida information om hälsa ut till allmänheten. Eftersom en stor del av befolkningen i Gambia är analfabeter har man valt att använda sig av tv och radio som informationskanaler. Stor popularitet har även hälsoaffischer som finns på vårdenheter ute i landet, skolor och andra platser där det kretsar mycket folk. Även imamer på lokala moskéer och byns överhuvud har en viktig roll vid informationsspridningen eftersom människor har stort förtroende för dessa.
Förutom att berätta om vikten av att ta hand om sin hälsa är det viktigt att följa läkarnas ordinationer, berättar Haddy. Det är mycket arbete kvar för att informera människor om vikten att följa deras föreskrift er. Det vanligaste misstaget patienterna gör är att sluta med sin behandling för tidigt.
Ofta bryter man behandlingen för att man börjar må bättre. Då tror man sig vara frisk igen och slutför inte behandlingen. Men friskhetstecken är inte en signal på att sjukdomen är borta. Som exempel nämner hon att små barn som blir snabbt pigga kort efter en påbörjad medicinering, men blir lika snabbt sjuka igen, om man avbryter behandlingen i förtid.
Ett annat bekymmer för vården är människornas okunskap om mediciner och dess verkan. De flesta tror att de kan bli friska bara av att ta ett smärtstillande.
Trots allt är Haddy optimistisk, förutom informationsspridning anordnas det även kurser om första hjälpen för befolkningen av bland annat Röda Korset.
Vi bär redan frukten av vårt arbete med informationsspridningen. Antal insjukna i exempelvis malaria och diarée har minskat kraftigt under de senaste åren, säger Haddy stolt.
Hon blickar ut genom fönstret och tar en klunk av det mörkgröna och söta teet.
– Hur är det i Sverige då? frågar Haddy nyfiket. Men innan jag börjar berätta avbryts vår lugna fikastund av ett knackande på dörren. Det är en kollega till Haddy som behöver hennes hjälp.
– Nu ska jag återgå till mina plikter, säger chefsjuksköterskan och reser sig . Vi får ta det nästa gång, säger hon och skakar hand med mig.
I dörren vänder hon sig om:
– Bakom akutmottagningen har vi en liten trädgård för personalen. Plocka en baobab med dig hem!
