Ange ditt sökord

- Barn är i grunden samarbetsvilliga, menar Jesper Juul. Foto: Shutterstock

- Barn är i grunden samarbetsvilliga, menar Jesper Juul. Foto: Shutterstock

Barn samarbetar när vi minst anar det

Familjeterapeuten Jesper Juul har lång erfarenhet och har skrivit många böcker inom området föräldraskap och barn. Begreppet att ”barn samarbetar” är något han är en av pionjärerna att fokusera på. Del två i denna serie kring föräldraskap, utifrån Jesper Juuls tankar, kommer att handla om hur barn samarbetar, både rättvänt och spegelvänt.

Annons:

Man kan säga att det är ett existentiellt dilemma; hur vi bäst tar tillvara vår identitet och vårt JAG, samtidigt som vi kan vara flexibla, anpassa oss och samarbeta. Därför är det inte konstigt att konflikter uppstår. Tidigare har man trott att barn i en konflikt mellan integritet och samarbete nästan alltid sätter sitt eget JAG främst. Numera har man insett att det är precis på motsatt sätt, barn väljer att samarbeta nio fall av tio. Barn behöver alltså inte vuxna för att lära sig hur man samarbetar och anpassar sig.

Barn med låg självkänsla

Barn med låg självkänsla och som förlorat sin kontakt med sig själv agerar ofta helt efter den vuxnas behov och förväntningar. Detta kan man kalla rättvänt samarbete. Motsatsen, när barnet agerar konfliktartat, ” tar stor plats”, kallar Jesper Juul spegelvänt. Båda dessa beteenden visar på att barnets egen röst och egen drivkraft har kommit bort. Att som vuxen lyssna och bekräfta barnet, även när vi inte tycker lika, ger barnet en genuin känsla av egenvärde. Detta ger en ömsesidig respekt för varandra, vilket är grundläggande för all vår tillit till andra och förmågan att skapa goda och sunda relationer.

Hur samarbetar barn

Svårigheten kan dock ligga i att se hur barnet samarbetar. Ett typiskt exempel på rättvänt samarbete är när barnet för första gången ska lämnas på dagis, efter föräldraledigheten. Man upptäcker snabbt att det är skillnad på vem som lämnar barnet på morgonen. När den ena föräldern lämnar är barnet ledsen, men när den andra lämnar blir det annorlunda. I de flesta fall handlar det om hur känslomässigt beredd man som förälder är på att lämna sitt barn. Detta är ofta omedvetet, vilket gör att man som förälder inte alls tycker att barnet samarbetar – tvärtom. Barnet samarbetar alltså genom att uttrycka förälderns egna känslor av mer eller mindre omedveten separationsångest. Även vid exempelvis läkarbesök är detta vanligt.

Om föräldern tycker att det är mycket viktigt att dottern har uppsatt hår varje dag, kan resultatet bli att dottern vägrar att sätta upp håret över huvudtaget – spegelvänt samarbete. Att istället förklara varför detta är viktigt för en själv och sedan respektera barnets vilja, kommer säkert leda till att barnet då och då kan tänka sig att ha håret uppsatt.

“Ditt kompetenta barn”

I boken ”Ditt kompetenta barn” beskriver Jesper Juul frågan om rättvänt och spegelvänt samarbete på detta sätt:

 

  • Barn som blir kritiserade blir antingen kritiska eller självkritiska.

 

  • Barn som uppfostras med våld blir antingen våldsamma eller självdestruktiva.

 

  • Barn som växer upp i familjer där ingen uttrycker sig personligt, blir antingen tysta eller pratsamma.

 

  • Barn som utsätts för misshandel eller sexuella kränkningar blir antingen gränslösa och självdestruktiva eller gränslösa och kränkande.

 

  • Barn, som behandlas med respekt, svarar med respekt.

 

  • Barn, som blir väl omhändertagna, tar väl hand om andra.

 

  • Barn, vars integritet inte kränks, kränker inte andra.

Vad kan man som förälder göra för att få barnet att samarbeta?

– Barn är i grunden samarbetsvilliga, menar Jesper Juul. När de slutar eller vägrar att samarbeta är det antingen för att de har samarbetat för mycket, för länge eller för att deras integritet har tagit skada. Det är aldrig för att de inte är samarbetsvilliga. Barn mellan två och tre år ska inte uppfostras utan de behöver vänlig, empatisk handledning. Det är en stor hjälp för bägge parter om föräldrarna kan se perioden som en gåva och inte som ett problem med ”trots”.

Lär känna dig själv som förälder

Sammanfattningsvis kan man säga att en viktig aspekt kring att vara förälder är att lära känna sig själv, för att på så sätt förstå sitt barn bättre. Är man lyhörd kan man dessutom lära sig oerhört mycket om sig själv genom sina barn och deras beteende. En nyckel till att ge barnet god självkänsla är att respektera barns känslor och viljor, även om man inte alltid håller med. Det är dessutom viktigt att försöka uttrycka sig så personligt som möjligt – jag vill eller jag vill inte.

Lycka till!

För mer information se www.family-lab.se eller www.jesperjuul.com

 

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Genom åren har experterna besvarat över 8 000 frågor, så chansen är stor att du hittar redan besvarade frågor inom det du undrar över.

Välkommen till Doktorn!

Annons: