Benskörhet – den tysta sjukdomen

Benskörhet – den tysta sjukdomen

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Benskörhet (osteoporos) räknas idag till en av våra stora folksjukdomar. Hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män i Sverige kommer att drabbas av en fraktur som beror på benskörhet. Drygt en halv miljon kvinnor över 50 år beräknas ha osteoporos. Vanligast är frakturer i höfterna, handlederna och ryggkotorna. Ofta är sjukdomsbilden långt framskriden när diagnosen ställs.

Östra sjukhuset är ett litet sjukhus utanpå men med stora resurser inuti. Sjukhuset är vackert beläget i en lummig miljö på en höjd i Kålltorp i östra Göteborg. Här arbetar, en av resurserna, Ewa Waern som är överläkare vid Geriatriska kliniken. Sedan nio år arbetar Ewa med patienter med osteoporos på Osteoporosmottagningen och har deltagit i flera kliniska prövningar av läkemedel mot osteoporos och bedriver själv forskning inom området. Jag slår mig ner i en soffa inne på hennes kontor och först då slår det mig vilken vidunderlig utsikt det lilla sjukhuset har över stora delar av Göteborg.

Vad är ben?
– Benet skyddar våra inre organ och fungerar som en kalciumreserv åt kroppen, säger Ewa. Kalcium och andra mineraler lagras i benet och gör skelettet starkt och hållfast. Benet delas in i två olika typer. Ewa tar fram en miniatyrmodell som föreställer en ryggrad med kotor och visar vad de olika delarna sitter och heter.

– Det ena är ”kortikalt” ben, säger hon och pekar på det som är det yttre benet av kotorna, ett slags hölje. Det är hårt, tätt och kompakt och har en yta som påminner lite om en golfboll. Den andra typen heter ”trabekulärt” ben och det utgör 20 procent av skelettet. Det är poröst och kan liknas vid en tvättsvamp.

– Det benet ligger inne slutet i rörbenen och kotkropparna, säger Ewa Waern. Det trabekulära benet ser ut som vitmossa med grenar och balkar som löper kors och tvärs. Hur starkt benet är beror på hur balkarna är arrangerade. Två celler sköter nedbrytning respektive uppbyggningen av skelettet. Bennedbrytarceller och benbyggarceller.

Nedbrytarcellerna bryter ned gammalt ben och bildar gropar medan byggarcellen fyller igen och skapar nytt ben. Benet bryts ner och byggs upp i våra kroppar hela tiden. På sex år har hela skelettet bytts ut. Hos en frisk person finns det en balans mellan det ben som bryts ner och det som byggs upp.

Benskörhet
För att förstå vardagen av en patient med osteoporos är det vitigt att skapa sig en bild av hur benet i sig fungerar och hur man drabbas av benskörhet. De som lider av benskörhet har en rubbad balans mellan nedbrytningen och uppbyggningen och det bryts ner mer ben än det byggs upp. Bennedbrytarcellernas aktivitet ökar och gammalt ben bryts ner snabbare vilket gör att det bildas djupare hål i benet än normalt. Det får skelettet att bli skörare och på så sätt sjunker bentätheten.

Osteoporos kännetecknas av att skelettet har ett minskat kalkinnehåll och låg benmassa med nedsatt hållfasthet som följd. Skelettet börjar förlora benmassa tidigt, redan efter 30-årsåldern och fortsätter sedan att göra det livet ut. Beroende på hur man lever går detta olika fort. Förlusten av benmassa ökar för kvinnor under klimakterieperioden när äggstockarna slutar bilda östrogen.

Man kan drabbas av benskörhet av två orsaker. Det fysiologiska förloppet som drabbar främst kvinnor kallas för primär benskörhet och uppstår med östrogenbrist och sekundär benskörhet som man får genom sjukdom som till exempel alkoholism eller kortisonbehandling. Den typen är vanligast bland män.

– Den största orsaken till benskörhet har med klimakteriet att göra, säger Ewa Waern. Då slutar kvinnorna att tillverka könshormonet östrogen som bland annat finns för att bygga och bevara benmassan. Andra faktorer som visar att man ligger i riskzonen för benskörhet är sjunkande kroppslängd, tidigare benbrott, för litet kalciumintag, låg kroppsvikt – men som sagt, det är svårt att upptäcka sjukdomen. Därför sker det idag kontroller av patienter som kommer till sjukhusen och som söker för benbrott som skett utan större påfrestning, så kallade lågenergibrott.

– För att tidigt upptäcka om man lider av benskörhet mäts bentätheten på patienterna som drabbats av benbrottet, säger Ewa. Ser vi då att patienten har en försvagad benmassa rekommenderar vi kalcium och D-vitamintillskott. Mätningen av benmassan är enkel och tar för det mesta bara ett par minuter.

Arv och levnadsvanor och sjukdomsförlopp
Man kan också se på gjorda studier att 70 procent av alla som drabbas av osteroporos har med arvet att göra. Antingen ärver man ett starkt eller ett svagt ben. En kvinna löper dubbelt så stor risk att drabbas av en höftfraktur om hennes mamma haft en. Också våra levnadsvanor spelar stor roll. 30 procent har med våra levnadsvanor att göra, som kost och fysiska aktiviteter.

– Dessutom lever vi bekvämare idag jämfört med förr, säger Ewa. Vi rör oss mindre. Vårt samhälle är uppbyggt på så sätt att vi ska slippa röra oss. Rör vi oss inte tillräckligt får det till följd att benmassan försvagas. Sjukvården och forskningen har blivit effektivare och vi botar fler människor idag jämfört med förr. Det gör att vi blir äldre och äldre. Äldre människor rör sig sällan vilket får konsekvenser på benmassan. Så röker vi och dricker trots att vi vet att det är farligt och att vi inte borde göra det, säger Ewa Waern.

Sjukdomsförloppet är smygande och det finns inga egentliga varningssignaler. Det märks inte någonting förrän man redan har drabbats av en fraktur. De första tecknen på benskörhet kan vara frakturer eller att man blir kortare och får en krum rygg på grund av att en eller flera kotor i ryggraden har tryckts ihop. Sammanpressningen av kotorna är ofta förknippad med ryggsmärtor. Den vanligaste typen av fraktur hos osteoporospatienter är kotkompression. Det är när en eller flera kotor trycks ihop.

– Det finns exempel på när kotkroppen har tryckts ihop med mer än 40 procent vilket medför att kroppslängden minskar med flera centimeter på kort tid, säger Ewa. Alla frakturer som inträffar av en liten påfrestning kan man misstänka bero på att benstommen är skör. Tänk dig att du bryter handleden vid ett lyft eller ett revben när du hostar. Då är det lättare att förstå vardagen för de drabbade patienterna.

Kan man förebygga benskörhet?
Ja, det går att själv förebygga att drabbas av sjukdomen. Benmassan bibehålls hos äldre personer genom en kvarts till en halvtimmes regelbunden motion per dag. En allsidig kost har också stor betydelse. Att äta minst 1000 mg kalcium per dag. Undernäring hos äldre ger kraftigt ökad risk för frakturer.

Kalciuminnehållande produkter såsom mjölk- och mejerivaror, fet fisk och gröna bladgrönsaker behöver vi något av varje dag. För att klara ett normalt kalciumupptag måste kroppen ha tillgång till D-vitamin, som man får framförallt genom att vistas ute i solljus eller genom att äta D-vitaminrik mat. Ett annat bra sätt är att hålla en normal vikt, att inte bli för mager. Det ökar risken för frakturer.

Behandling
Fram till idag har behandlingen hos osteroporospatienter mest handlat om att stoppa nedbrytningen av benmassan. Ett antal olika läkemedel har då satts in i behandlingen bland annat bisfosfonater, en grupp läkemedel som bromsar nedbrytningen av benet och ökar bentätheten.

Dessa läkemedel har fungerat bra på patienter med lindrigare variant av benskörhet. För de med svår benskörhet krävs det mycket mer än att sjukdomen bara stoppas. För att dessa patienter ska få tillbaka sin livskvalitet och slippa vara sängliggande, slippa kronisk smärta, ständigt brutna ben och riskera en för tidig död, så måste det till andra metoder och läkemedel. Idag har forskningen kommit långt och nu har en helt ny benbyggande behandling presenterats på marknaden, Forsteo.

Forsteo stimulerar skelettet att bilda nytt ben vilket innebär att patienter med svår benskörhet nu kan få igen nytt ben som förlorats och sjukdomsförloppet går tillbaka. Först och främst riktar sig medicinen till kvinnor efter klimakteriet med svår benskörhet. Medicinen injiceras en gång per dag i låret eller i buken med en speciell injektionspenna, liknande den som diabetikern använder. Patienten kan efter cirka ett och ett halvt års behandling börja röra sig fritt, minska smärtan och frakturerna vilket stärker personen mentalt eftersom man nu inte behöver känna sig rädd för att gå ut, åka buss och att träffa människor. Naturligtvis är det inte helt biverkningslöst.

– Ja, vi var rädda att kalciumnivån skulle reagera negativt, men så var det inte, säger Ewa Waern. Där emot kan man drabbas av lätt illamående, yrsel, huvudvärk och benkramper. Läkemedlets aktiva substans är en syntetisk variant av ett signalämne som finns i kroppen och som produceras av sköldkörtlarna och signalerar om det behövs ta upp mer kalcium i skelettet.

Det sätter fart på benbyggarcellerna som bygger nytt ben. Och fort går det. Inom tre månader har patienten höjt sin bentäthet med mer än 15 procent och risken att drabbas av svåra kotfrakturer minskar med 90 procent. Med tidigare behandling tog det ett par år att uppnå samma bentäthet.

– För oss läkare och forskare var det också av största vikt att benet som byggdes upp hade en bra kvalitet, säger Ewa Waern. Det hade den. Forsteo ger inte bara en förbättrad benkvalitet utan ökar samtidigt tjockleken både på det kortikala och det trabekulära benet. Likaså stärktes benbalkarna inuti vilket är unikt i sammanhanget. Flera år efter avslutad behandling har det visat sig att patienten fått en minskad risk för frakturer.

– Viktigt att komma ihåg dock, fortsätter Ewa är att Forsteo stärker benstommen, men patienterna måste fortsätta att ta de gamla medicinerna för att hämma nedbrytningen. Man blir alltså inte helt återställd.

 

Veckans fråga

Lever du med någon typ av diabetes?

Ja, typ 1
7% (11 röster)
Ja, typ 2
28% (42 röster)
Nej, men jag har någon i min familj/släkt med diabetes
30% (45 röster)
Nej
32% (48 röster)
Osäker/Vet ej
1% (2 röster)
Totalt antal röster: 148

Nyhetsbrev