Parkinsons sjukdom: orsak, symtom & behandling

Parkinsons sjukdom utvecklas långsamt under många år. Den drabbar oftast personer över 60 år, men kan även förekomma tidigare i livet. Tack vare moderna behandlingsmetoder kan symtomen ofta lindras effektivt och många lever ett aktivt liv under lång tid efter diagnosen.

Tidiga och typiska symtom vid Parkinsons sjukdom

De första symtomen på Parkinsons sjukdom är ofta subtila. Många märker exempelvis att rörelser går långsammare eller att ena handen börjar skaka i vila. Vanliga motoriska symtom är skakningar, muskelstelhet och långsamma rörelser, vilket kan göra vardagliga aktiviteter mer ansträngande. Även balans och reaktionsförmåga kan försämras, vilket ökar risken för fall.

Sjukdomen ger också en rad icke-motoriska symtom som kan påverka livskvaliteten. Många upplever trötthet, sömnproblem och nedstämdhet. Lukt- och smaksinne kan försämras och det är vanligt med förstoppning och blodtrycksfall. En del får svårigheter att tala eller svälja, och mimiken kan bli stelare.

Om du märker förändringar i balans, gång eller finmotorik är det viktigt att söka vård för vidare utredning.

Vad beror Parkinsons sjukdom på?

Den exakta orsaken till Parkinsons sjukdom är fortfarande okänd. Forskningen visar att både genetiska och miljömässiga faktorer spelar in.

Ålder är den starkaste riskfaktorn – sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder. Män drabbas något oftare än kvinnor. Vissa miljögifter, som bekämpningsmedel och tungmetaller, kopplas till en ökad risk, även om orsakssamband varit svåra att slå fast. Omkring 10–15 procent av alla som insjuknar har en genetisk variant av sjukdomen, även om Parkinsons i de flesta fall inte är direkt ärftlig. Det är sannolikt att kombinationer av genvarianter kan öka risken för Parkinsons sjukdom, men ännu är det ofullständigt känt hur så kallade polygena risker ser ut, dvs hur kombinationer av olika anlag samverkar.

Så ställs diagnosen vid Parkinsons sjukdom – undersökningar och utredning

Diagnosen Parkinsons sjukdom bygger framför allt på sjukdomshistoria och en neurologisk undersökning. Det finns inget enskilt blodprov som kan bekräfta diagnosen, men undersökningar som DAT-scan kan mäta dopaminaktiviteten i hjärnan och ge viktig information. MR eller datortomografi används framför allt för att utesluta andra orsaker till symtomen.

Neurologen bedömer även balans, gångmönster, muskelstyrka och reflexer. Det är inte ovanligt att diagnosen i tidiga skeden är provisorisk. En tidig diagnos är viktig eftersom anpassad behandling kan förbättra symtomen och underlätta vardagen.

Behandling vid Parkinsons sjukdom

Även om det ännu inte finns ett botemedel mot Parkinsons sjukdom finns effektiva behandlingar som kan lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Läkemedel är grunden och anpassas efter ålder, symtom och sjukdomens utvecklingsfas.

Läkemedelsbehandling vid Parkinsons sjukdom

Levodopa (L-dopa) är förstahandsvalet för många. Det omvandlas till dopamin i hjärnan och förbättrar rörelser och minskar stelhet. Det används både som tabletter och, vid mer avancerad sjukdom, som pump som tillför läkemedlet direkt till tarmen.

Dopaminagonister efterliknar kroppens eget dopamin och används ofta hos yngre patienter eller tillsammans med L-dopa. MAO-B- och COMT-hämmare används för att förlänga och förstärka effekten av dopamin, vilket kan minska symtomvariationer under dagen.

Avancerade behandlingar vid Parkinsons sjukdom

För personer med svåra och fluktuerande symtom finns mer avancerade behandlingsalternativ. Läkemedel kan tillföras via pump direkt till tarmen eller subkutant eller så kan man använda djup hjärnstimulering (DBS). Vid DBS opereras elektroder in i hjärnan och skickar svag ström till områden som påverkar rörelser, vilket minskar symtomen.

Nya svenska riktlinjer – fokus på helhet och individuell behandling

Socialstyrelsens riktlinjer från 2024 betonar vikten av tidig och individanpassad behandling. Rekommendationerna lyfter även betydelsen av tät uppföljning, regelbunden bedömning av psykiskt mående och koststatus samt att rehabilitering med fysioterapeut, logoped och arbetsterapeut bör ses som en självklar del av vården. I flera regioner prövas också digital egenmonitorering som komplement.

Egenvård och stöd i vardagen

Att leva med Parkinsons sjukdom handlar ofta om att göra anpassningar som underlättar i vardagen. Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar balans, gångförmåga och humör. En logoped kan hjälpa till vid tal- och sväljsvårigheter, och en dietist kan ge råd vid förstoppning eller viktnedgång.

Sömnkvaliteten kan förbättras med tydliga rutiner, lugn kvällsmiljö och att undvika koffein sent på dagen. För många är psykologiskt stöd – via samtalskontakt eller patientföreningar – ett viktigt verktyg för att hantera oro och nedstämdhet. Anhöriga kan få stöd genom Parkinsonförbundet och via 1177.

Ny forskning och framtida behandlingsmöjligheter

Forskningen kring Parkinsons sjukdom går snabbt framåt. Stamcellsterapi och genterapi är två områden där forskare undersöker möjligheten att återställa dopaminproduktionen i hjärnan. Läkemedel som skyddar nervceller från nedbrytning studeras också. Digitala hjälpmedel, som sensorer och appar för symtom-monitorering, testas redan i svenska forskningsprojekt och kan bli en viktig del av framtidens vård.

Att leva ett bra liv med Parkinsons sjukdom

Många som lever med Parkinsons sjukdom betonar hur viktigt det är att hålla sig aktiv, både socialt och fysiskt. Regelbunden kontakt med neurolog, fysioterapeut, logoped och dietist bidrar till en bättre livskvalitet över tid. Prata öppet med vården om hur symtomen påverkar vardagen – det finns ofta hjälp att få, oavsett om utmaningarna rör rörelseförmåga, sömn, humör eller relationer.