Först grönsakerna som vi sedan lägger allt tungt ovanpå och sist, snasket. Varorna ligger på helt rätt plats för att du ska frestas att ta den där chokladbiten i kassan. Vissa kundvagnar och kundkorgar är som en resa i minnet, tillbaka till hur jag var, hur jag hade det och de beslut jag tog förr. Men jag pekar inte finger, var och en äger sitt liv. Så även jag, som är en före detta tjockis.
Men jag blir ledsen inombords när jag ser barnfamiljer med fullproppade kundvagnar. Fullproppade med skit. Ja, det är min åsikt att färdigmat, halvfabrikat, kakor, godis, chips och storpack med läsk, allt i stora mängder – är skit. Särskilt upprörd kan jag bli när ”ägarna” till vagnen har en begynnande fetma och inte alltför sällan, även barnen. Känslan i magen är faktiskt en känsla av igenkännande. Jag har varit där.
Tänk så dyrt det blev med all bukfylla. Det var så enkelt att tycka att jag inte hade något val. På med offerkoftan! Det handlar om personligt ansvar och barnen är oskyldiga. Den kärlek vi ger dom i form av tomma kalorier leder bara till övervikt och ohälsa. Och en dag vaknar du upp och inser att det inte är du som måste jobba för att få bort dina barns fetma – det måste de själva göra. Vilket arv.
Jag handlar hem det jag kan stå för. Jag måste det. Jag måste helt enkelt kunna stå för det jag ger mina barn och barnbarn och att det är nyttigt.
För mig, som själv varit stor, går det att se det vackra i ”stora” personer. Skalet är inte viktigt, det är något vi har intalat oss. Inte viktigt för vem du är då, men viktigt för hälsan. Och att våra barn mår bra är jätteviktigt. De är vår framtid. Ibland vill jag gå fram och säga något, göra något. På något sätt visa att jag ger mitt stöd, jag förstår situationen. Det kanske inte är alla som skulle uppskatta det, eller så gör de det. Jag ställer mig frågan hur jag själv hade reagerat om någon gjort det med mig när jag var fet, trött och inte i fas med livet. Hade jag lagt benen på ryggen med min välfyllda kundvagn eller hade jag stannat kvar och lyssnat.
Jag arbetade en period som kostrådgivare. Jag stod i en butik och mötte människor. Jag informerade om vad som var bra att ha hemma i köket, små tips och tricks och vad man kan tänka på. Det som slog mig var hur lite kunskap det fanns ute bland befolkningen. Det behövs inte stora förändringar för att ge fantastiska resultat när det gäller hälsa. Alla får handla som dom vill men det är de små valen vi gör som ger ringar på vattnet.
Att inte handla hungrig, eller att inte handla med hungriga eller krävande barn. Utan ta ansvar och handla för sin familj. Är man två föräldrar kan den ena gå och göra något annat medan den andre föräldern handlar till exempel. Med planering, tid och tålamod tror jag på att det kan bli mindre onyttigheter i vagnen.
Ta kontrollen över din kundvagn!
Mia
