Under årens gång har jag slitit mitt hår rätt många gånger för att få ordning på min jakt på socker och istället få känna hur lugnet lägger sig i min kropp. Socker kan sätta djupa spår och fortfarande är det många som inte vet att sockerberoendet är ett elände att bli av med. Socker sätter fart på mycket i våra kroppar och är belöningssystemet igångsatt från barndomen är det ett hästjobb att komma till rätta med sockerberoendet.
Personligen har jag reflekterat mycket kring sockrets påverkan på mitt liv. Hur spåren kunde bli så djupa och hur det kunde kännas så svårt att få någon ordning på det. Efter överviktsoperationerna har jag verkligen tagit tag i hur, vad och varför jag äter. Förr åt jag av alla möjliga anledningar. Jag var glad, ledsen, var en duktig flicka och så vidare. Det känslomässiga ätandet var en drift i mig och det var som om någon klev in i min kropp och styrde mitt ätande. Men det var ju jag som var ansvarig.
Att vi utsätter oss själva för ohälsa tror jag beror på okunskap. Ibland till och med att man tror att man är snäll mot sig själv och sina barn, men jag är helt övertygad om att belöningar och firande går att genomföra helt utan socker. Utan att ge godis, glass, läsk, Festis och snabbmat bara för att man gjort något bra eller inte har tid att laga annan mat. Jag tror på att belöna med närvaro och att se människor, jag tror det är mycket bättre. Det ger en tryggare grund att stå på och så blir inte saker, händelser och upplevelser förknippade med ätandet och sötsaker.
Mitt barnbarn är en toppenkille, det säger säkert alla mormödrar. Och mitt barnbarn är verkligen det! Men att han är en toppenkille betyder inte att jag som mormor belönar honom med massa socker. Vi gör väldigt mycket tillsammans och lagar mycket mat ihop. Jag vill bidra till att mitt barnbarn får en naturlig känsla för mat och att han till slut inte tycker något är konstigt. Att förklara, berätta och visa och prata om socker, kakor och godis är en del av det.
Cirka 17 kilo socker äter vi varje år, per person. Otroliga mängder som är förknippat med bland annat fetma. Det kan vara svårt att se vad man stoppar i sig och det finns inga genvägar. Genom åren har jag fört matdagbok där jag jobbade med mina ”monster”, något som jag idag rekommenderar mina klienter att göra. På så sätt kan man med egna ögon se vad som äts. Att föra matdagbok gör man för sin egen skull, inte någon annans. Att lägga om vanor tar tid, ibland är hela familjen inblandad. Låt det ta tid, använd din matdagbok och finn lösningar på hur du ska äta för att skapa dig en hållbar livsstil. Dina rutiner, vad du äter och dricker, påverkar dig för resten av livet.
Att få bukt med sockermissbruk är som jag tidigare skrev ett hästjobb. Ta hjälp, sök stöd och läs böcker och leta kunskap på nätet och hos specialister. Två böcker som varit till stor hjälp för mig i mitt arbete mot sockerberoendet har varit Potatis – inte Prozac och Sockerbomben. Böckerna har hjälpt mig förstå vad som händer i kroppen när man äter för mycket socker och hur man kan ta sig ur ett sockerberoende.
I dag finns det ingen som kan få mig att åka av den redan inslagna vägen så länge jag har mitt förstånd kvar. Motorvägen mot en hälsosammare livsstil där jag lämnar sockret bakom mig. Skaffa dig de verktyg du behöver för att bygga din motorväg – med facit i handen kan jag säga att det är värt allt!
Slut fred med ditt ätande – finn ditt inre lugn.
Mia
