”Dåtid” innebar att jag låg inomhus och bara väntade på att världen skulle förändras åt mig. Jag tyckte synd om mig själv där i soffan och såg det som ett konstant regnmoln, ni vet som i tecknad film, ovanför just mig. Trots att jag nog innerst inne visste att solen alltid skiner ovan molnen – men där och då var det svårt för mig att greppa den tanken och framförallt behålla den.
Om vi ska använda vädermetaforer så visst, det regnar väl då och då nu också men det är inte direkt svensk sommar. Solskenet lyser oftare igenom och värmer inifrån och ut.
Problemet med ”fastna i soffan”-beteendet var att jag satt där och tyckte synd om mig själv och förväntade mig att världen bara skulle bli annorlunda. Ett destruktivt beteende när jag i ”nutid” ser tillbaka och inser att den enda som kan förändra, resa sig upp ur soffan och dra isär gardinerna och konstatera att det faktiskt är fint väder är jag. Det enda du kan göra är att lägga energi på att förändra och acceptera det som faktiskt är.
Om det regnar, alltså regnar ute på riktigt, kan jag faktiskt i dag känna att det är skönt. Jag kan få saker gjort inomhus, fixa med det som behövs och kanske inte blivit klart under de dagar solen skiner. Jag lagar massor med mat och tar mig för det där som blev liggande. I ”dåtid” brukade jag bara kasta ett öga ut genom fönstret och se alla nackdelar med regntunga skyar, istället hägrade soffan. I ”nutid” konstaterar jag att det är skönt med frisk luft och tar på mig kläder för att ta mig en liten runda. Det där friska syret gör så mycket för såväl kropp som själ. Jag kan njuta av kontrasten kyla och blåst, kaffe och värme, regn och rusk, god frukost. Det är ingen hemlighet hur jag har kommit hit i livet – jag har ändrat mitt sätt att tänka. Jag är ingen vädergud, så jag kan inte ändra vädret. Ingen kommer heller att ändra mitt liv åt mig. Istället så ändrade jag det som rörde sig i mitt eget huvud. För det har jag totalt makt över.
Det finns inget dåligt väder, bara väldigt smarta tankar om praktiska kläder.
Jag hoppar idag i vattenpölarna, jag älskar att röra mig ute i alla typer av väder. Jag har äntligen släppt kontrollen över sådant som jag inte kan påverka och som jag tycker står i vägen. Det är som att bli pånyttfödd – ibland upplever jag det som en andra chans till att leva! Jag kan i ”nutid” vara både busig och fyrkantig, det är otroligt underbart att släppa kontrollen och på samma gång erhålla den.
Jag erkänner att jag har kluvna känslor inför ”dåtiden – det som var. Jag ser tillbaka på livet då som en film som spelas upp för mig. Men livet är en film som ständigt pågår och jag tänker se till att det inte än på länge rullar några eftertexter. Min ”dåtid” gav mig min ”nutid” och min framtid formar jag precis som jag själv vill.
Jag ser fotografier på mig själv från den tiden, i den där stora kroppen. Jag byggde nog en rätt tuff attityd, ett hårt skinn – men jag ser bilderna för vad de egentligen visar. En liten rädd och osäker tjej. Inte hoppade jag i vattenpölar heller.
Jag kan känna en sådan glädje att träffa människor som tar tag i sina liv. Som tar sig ur den såväl fysiska som psykiska ”soffan” där man har hamnat och inte orkat resa på sig. Den lycka jag känner över att andra har vågat, velat och orkat resa sig är svår att sätta ord på. Men jag försöker.
Det finns en magi i att bli pånyttfödd – jag tror alla som har gjort en liknande resa från ”dåtid” till ”nutid” kan känna precis det jag känner.
Tänk om alla som har tagit kontrollen över sina egna tankar och sitt eget liv träffas på stan och gemensamt kramas, hoppar i vattenpölar, låter strumporna bli blöta, dansar och skapar en ”nutid” som bara kan leda till en fantastisk framtid – hur underbart vore inte det.
Kramar från en vuxen ”buse”!
Mia
