Ange ditt sökord

Annons:
Mia’s krönika: Min cykel och jag

Mia’s krönika: Min cykel och jag

Jag tränar för att hålla igång min kropp på ett roligt sätt. För det mesta går jag, långt och länge, men nu i dagarna har jag dammat av min cykel. Min cykel och jag har så många minnen tillsammans.

Annons:

När jag skriver det här så sitter jag och ler stort, jag tänker tillbaka på alla cykelminnen. Även om jag kan erkänna att inte alla minnen är roliga så tycker jag att man med facit i handen kan skratta åt allt. Hur man for runt med hela familjen och packning på cykeln, ibland trillade man men upp igen och igång! Det var alltid ett äventyr att fara fram över gatorna på det i mitt tycke bästa färdmedlet som finns. 

Jag har alltid cyklat, ända sedan jag var barn. Jag tog cykeln vart jag än skulle och man kan väl säga att jag cyklade mig in i vuxenlivet. Jag tog körkort sent i livet och cykeln betydde mycket för mig även som ung vuxen när det handlade om att ta sig runt överallt. Det gör jag även idag, jag har aldrig haft en bil på gatan och inte heller tänkt att jag tar bilen vart jag än ska, utan cykeln är min vän i ur och skur och är det för långt, ja då har jag faktiskt fördelen att bo i en stor stad med bra lokaltrafik.

Som ”ung och dum” följde jag väl kanske inte alla regler, det sägs att jag cyklade som en äppelknyckare, fort och iväg. Såhär i efterhand ska jag nog vara glad att det inte hände någon större olycka när jag for fram på min cykel, överviktig och med barn i barnsadeln. Det har hänt att jag har stått på huvudet och att jag välte, även med barnen på cykel. Men med den billigaste livförsäkringen du kan tänka dig på huvudet, hjälmen, så klarade vi oss fint. 

När jag kommer att tänka på det så tror jag mig ha funnit orsaken till dessa vinglande cykelturer. Min balans var mer eller mindre obefintlig. Under årens lopp har jag allt mer fått träna upp balansen och jag är fortfarande som Bambi på hal is med jämna mellanrum. Jag tror helt enkelt det berodde på min kroppshydda – denna svajande kropp som tillsammans med barnen på barnsadeln, ryggsäcken och en fullpackad cykelkorg helt enkelt blev för komplicerat för mig att balansera. Jag slet som ett djur för att komma fram.

Nuförtiden har jag inte längre massa barn på cykeln, kanske inte heller packar lite intensivt med packning och framförallt som de flesta vet vid det här laget har jag gjort mig av med en betydande del av den kroppshydda jag då släpade runt på. Jag har inte heller ramlat av cykeln på många år, ta i trä. I dag försöker jag skapa balans i såväl liv som kropp för att på så sätt gå stadigare genom livet och det här om något är ett bevis på att jag har lyckats. Balans i livet ger harmoni och får du in fysiska aktiviteter i livet så blir hela livet lätt som en cykeltur till slut.

Glöm inte hjälmen! 
Mia

Annons:

Sedan 2003 arbetar Mia Ånemyr med livsstilsplanering och kostfrågor, är debattör och författare. Mia Ånemyr har gett ut tre böcker, Mellanmål på väg i två upplagor & Adrians Kalasbok - naturligt gott. Mia Ånemyr har även haft en rad mediala framgångar. Mer information på https://miaanemyr.se/

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Välkommen till Doktorn!

Annons: