Tankar och funderingar på livets alla frågor rör sig rätt ofta hos mig – jag försöker kontinuerligt att vara som en ”energifabrik” och inte fastna i en tanke, utan ta med mig tanken till en annan nivå. Utvecklas helt enkelt.
En av dessa tankar handlar om överviktsopererade och framtiden. Det blir lätt så när man själv har genomgått en operation, man tänker, funderar och försöker göra det bästa för andra som också genomgår en operation. Min tanke den här gången handlar om att handla i ”rätt” händer.
Finns det tid i vårdens olika instanser att ordentligt ta hand om den som är överviktsopererad undrar jag. Tid att sätta sig ner bredvid dig som är överviktsopererad och hjälpa till med att till exempel ta fram, och ge, rätt kost för att man ska må bra efter en operation. Finns det med i ”planen” att bemanna de behov som kommer framåt i tiden. För även om överviktsoperation för den som behöver är ett fantastiskt verktyg måste vi som är opererade, men också sjukvården, göra gemensam sak och lägga krut på eftervården. Vi är många som vill leva längre med rätt omvårdnad.
När jag blir äldre, som överviktsopererad, vill jag inte bli sondmatad. Jag vill umgås med andra och äta rätt mat i gott sällskap även den dag jag kanske inte kan äta själv.
Det måste finnas en tanke även i äldreomsorgen för alla, även överviktsopererade. Jag vill inte ha någon sliskig och söt nyponsoppa som leder till att jag även på äldre dagar ”dumpar”. Dumpa är överviktsoperationernas svar på antabus – det som man som alkoholberoende kan äta för att må riktigt illa när man tar alkohol. När vi dumpar, då har vi fått ”fel” mat i oss vilket leder till exakt samma reaktion, vi mår väldigt dåligt. Och det vill jag varken uppleva nu, eller då!
Jag jobbade i äldreomsorgen under ett antal år. Det fanns inte heller på den tiden särskilt mycket tid över till vare sig eftertanke eller möjlighet att sitta och låta måltider ta den tid de faktiskt kan behöva. Skrämmande – och i mitt och andras fall för oss som är överviktsopererade, riktigt läskigt. Hur kommer det se ut för oss på äldreboendet undrar jag. Vilka instruktioner kommer det att finnas och hur mycket tanke på en väl sammansatt kost finns det utrymme för i budgeterna.
Det finns mycket att göra på kostfronten, det är inget tvivel om den saken. Frågan är bara vem som börjar och hur. Det görs alltfler överviktsoperationer för att rädda vår hälsa men den räddningen bör ju vara långsiktig och följa oss genom hela livet.
Jag tänker skriva en önskelista och lägga på en plats som jag kommer ihåg – jag och mina anhöriga. Där kommer det stå hur jag önskar äta under resten av mitt liv om jag av någon anledning inte själv skulle kunna förmedla detta. Det kommer naturligtvis vara önskningar men önskningar kan bli sanna.
Jag vill träffa den och de som bestämmer i sådana här frågor, till exempel Filippa Reinfeldt. Jag vill berätta och förklara hur viktigt det är att vi arbetar med att lägga grunden för ett hälsosamt åldrande för inte bara överviktsopererade utan alla. Men det är ur den överviktsopererades ögon jag kan se problematiken och förmedla min önskan att vi alla kan få livskvalitet till vårt sista andetag.
Livskvalitet är livsviktigt!
Kram Mia
