Tåget rullar iväg och bredvid mig, rätt nära, sitter två damer i 50+ åldern. Det är något med deras sätt att prata som fastnar i mitt huvud. De undrar, gemensamt, hur det kan finnas så stora kläder, hur någon människa kan äta sig så stor och på det viset fortsätter. Jag börjar inse att det är något de stör sig på, något i närheten. Min blick söker runt i tåget och där, förstår jag på damernas konversation, sitter den person dit deras fokus har sökt sig.
Personen i tunnelbanan tar upp nästan två säten och läser en bok i lugn och ro, på väg någonstans – precis som alla vi andra. Jag stannar upp och konstaterar att runt den här personen är det helt tomt. Ingen sitter mitt emot. Däremot ser jag andras blickar. Ni vet väl att blickar, de säger mer än tusen ord. Och det var inga trevliga blickar. Ingen är hundra procent felfri och jag blir så trött på att man, tyckte jag mig se, bedömde personen ifråga efter sin storlek. Jag hörde ju hur det snackades vidare och kände att snart kan jag inte vara tyst. Som före detta stor och överviktig blir jag så arg när jag hör hur dumma människor det finns. Jag var framme vid mitt mål och hoppade av – synd, för den här gången var det nära att jag skulle öppna min mun och jag beundrar de som snabbare kan ta såna beslut att säga ifrån.
Kan vi enas om att låta alla ta sitt ansvar. Att bete sig som en medmänniska. Det var som att den här personen var smittad för det var så tomt med folk just där, annars stod vi som packade sillar. Det var ingen som tog den där tomma platsen. Bara för att vi inte följer normen är vi inte farliga. Att visa respekt och respektera varandra är väl det minsta vi kan begära av oss som människor. Man behöver inte älska alla. Men tänk om folk i farten börjar granska just dig eller mig för att vi helt enkelt inte passar in, många har säkert varit med om det. Det är inte någon rolig känsla.
Det är inte första gången jag hamnar i något som jag egentligen inte vill höra på och att åsikterna haglar i dessa huvudstadens tunnelbanevagnar det är inte ovanligt. Tänk att så många kan ta av sin redan stressade tid och bete sig så mot sina medmänniskor. Det finns en stjärna i oss alla och jag som har levt i en stor kropp vet att de förnedrande blickarna kommer mer ofta än sällan om jag säger så.
Påverka det du kan, ta personligt ansvar över ditt liv och respektera varandra. Då kommer den här världen bli varmare att leva i. Det tror i alla fall jag.
Mia
