Utbrottet i Kongo-Kinshasa har haft en hög dödlighet med 112 fall av ebola hittills, varav 75 döda konstaterar International Rescue Committiee, IRC, en av de många stora humanitära organisationer som arbetar med utbrottet. Om inte insatserna får betydligt mer finansiering varnar organisationen för att utbrottet riskerar att utvecklas till det största någonsin i östra Afrika.
Arbetar tillsammans för att sammanställa omfattningen
Landets hälsoministerium, WHO och andra samarbetsorganisationer arbetar för att fastställa den fulla omfattningen av detta utbrott som varit känt sedan början av augusti. För närvarande har fall rapporterats från sex områden i provinsen Norra Kivu (Masereka, Beni, Butembo, Oicha, Mabalako och Musienene) samt från Mandima i provinsen Ituri. På grund av pågående konflikter i området kan arbetet med kartläggning och bekämpning av utbrottet försvåras.
Tack vare goda erfarenheter från det nyss avslutade utbrottsarbetet i västra DR Kongo har man ändå kunnat mobilisera personal och utrustning snabbt för att bemanna såväl mobila laboratorier som ebola-behandlingskliniker i utbrottsområdet. Vaccination av hälsovårdspersonal och smittutsatta har påbörjats i Mabalako, Beni och i Mandima.
Försök att minska smittspridningen
För aktuella uppgifter om antal fall kan man besöka Världshälsoorganisationen WHOs hemsida och DR Kongos hälsoministerium. I det totala antalet fall som där anges ingår både bekräftade och misstänkta fall. Skillnaden mellan dessa är att de bekräftade fallen har verifierats vara ebolasmittade genom ett positivt blodprov. De misstänkta fallen har symtom som stämmer med ebola, men har av olika anledningar inte provtagits.
WHO koordinerar arbetet mellan DR Kongo och dess grannländer för att minska risken för smittspridning över landgränserna. WHO bedömer fortfarande risken för fortsatt smittspridning inom landet och till närliggande länder som hög, men låg på det globala planet. Risken för importfall till Sverige bedöms i nuläget som mycket liten men Folkhälsomyndigheten följer händelseutvecklingen i DR Kongo kontinuerligt.
Ebola orsakar blödarfeber
Ebolavirus är ett RNA-virus och tillhör virusfamiljen filovirus som orsakar blödarfeber. RNA står för ribonukleinsyra och är en makromolekyl som finns i alla levande organismer. Hos levande celler finns det genetiska materialet i form av den mer stabila molekylen DNA, medan RNA återfinns i mer kortlivade molekyler som virus.
Så smittar ebola
Den naturliga värden till ebolaviruset anses vara fladdermöss. Från fladdermössen överförs viruset till människor. Ebolaviruset smittar sedan mellan människor genom infekterade kroppsvätskor som saliv och blod.
Att smittan sprids via kroppsvätskor gör att vårdpersonal i sitt arbete med patienter samt personal/personer som hanterar döda kroppar utsätts för en extra hög risk. Därför försöker Läkare utan gränser och WHO förmå släktingar till avlidna patienter att inte traditionsenligt ta i eller tvätta avlidna personer, ett arbete som är svårt i en region där många misstror myndigheterna och där traditioner är djupt rotade.
Symtom vid ebola
Inkubationstiden för Ebolavirusinfektion är mellan 2-21 dagar. Man insjuknar snabbt i influensaliknande symptom som hög feber, huvudvärk och muskelsmärtor. Att ebola liknar influensa gör det extra svårt för vårdpersonal på plats att bedöma huruvida patienter har drabbats av just ebola.
I slutet av sjukdomsförloppet kan det uppstå blödningar på huden och i inre organ. Dödligheten är upp till 90 procent.
Diagnostik och behandling vid ebola
Diagnosen ställs genom att man letar efter virusets arvsmassa med molekylärbiologiska metoder. Man arbetar även med att utesluta att det kan vara andra typer av sjukdomar. Senare i sjukdomsförloppet kan virusspecifika antikroppar påvisas i blod från patienten.
Det finns i dagsläget ingen specifik behandling och inte heller något vaccin mot ebola. Däremot sätter läkare ofta in en rad olika åtgärder för att mildra symtomen och besvären som ebola orsakar. Det händer att patienter återhämtar sig och blir friska från ebola, ibland relativt snabbt utan några ytterligare komplikationer medan andra drabbas av långvariga besvär även om de tillfrisknar från själva ebolasmittan.
Om ebola kommer till Sverige
Att ebola smittar genom direktkontakt med kroppsvätska hos någon som är drabbad gör att Socialstyrelsen för närvarande bedömer det som en liten risk att ebola skulle nå Sverige. Ebolavirusinfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.
Om en person kommer till Sverige och insjuknar med hög feber efter vistelse i ett område där ebolavirus förekommer och om man misstänker högsmittsam blödarfeber vidtar man extra smittskyddsåtgärder och flyttar om möjligt patienten till en så kallad högsäkerhetsavdelning för att säkerställa att patienten får korrekt och säker vård samt förhindrar ytterligare smittspridning. De rutiner som finns vid misstänkt ebolasmitta uppdateras kontinuerligt parallellt med utvecklingen av ebola i världen och hur situationen ser ut.
