[2008-07-07]

Tipsa en kompis | Skriv ut

Sverige räddar flest bröstcancerfall

– Tack vare mammografiprogram och goda behandlingsmöjligheter har Sverige den högsta överlevnaden när det gäller bröstcancer, säger Elisabet Lidbrink överläkare vid bröstmottagningen på Radiumhemmet/Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Hon är även verksam på Sophiahemmets bröstmottagning

– Vi har i Sverige ett unikt mammografiprogram, men tyvärr kommer inte alla kvinnor som kallas, berättar hon. De som uteblir är ofta rädda för att mammografiundersökningen ska göra ont, att strålningen från röntgenapparaten är farlig eller att man ska hitta en tumör.

Elisabet Lidbrink önskar att dessa kvinnor hade möjlighet att övervinna sin rädsla. Smärtan som kan kännas vid själva undersökningen är kortvarig, det handlar om sekunder. Röntgenundersökningen ger dessutom en mycket låg stråldos. All strålning innebär teoretiskt en liten cancerrisk. Men den lilla risken uppvägs av den nytta som mammografin gör.

Upptäcks en tumör tidigt är chansen mycket större att det räcker att ta bort en liten bit av bröstet. Efterföljande strålning- och cellgiftsbehandling kanske inte behövs eller blir väsentligen mindre omfattande. Ju mindre tumören är, desto större är chansen att man kan bli helt botad, i de flesta fall. De flesta förändringar man ser eller känner i brösten är alltså ofarliga. Av tusen kvinnor som går på mammografi är det bara ett litet fåtal som behöver ytterligare undersökningar av brösten, det är vidare endast tre promille som visar sig ha en tumör.

Riskfaktorer för bröstcancer
– Är man under 30 år är risken för brösttumörer väldigt liten, säger Elisabet Lidbrink. Är man mellan 30 och 40 är risken också liten. För de yngre kvinnorna är ärftlighet den största riskfaktorn.

Mellan fem och tio procent av dem som drabbas av bröstcancer har en medfödd ärftlig förändring i sina gener. Under de senaste åren har forskare funnit så kallade bröstcancergener (BRCA-1 och -2) och förändringar i dessa gener kan orsaka både bröstcancer och äggstockscancer. Den genetiska förändring kan ärvas både från mor och far.

Den ärftliga formen av bröstcancer drabbar ofta kvinnor tidigt i livet, genomsnittsåldern är 38 år. Har man en mor, moster, syster eller faster som fått bröstcancer tidigt är det bra om man själv kan få bli undersökt regelbundet. Denna kontakt bör tas vid tiden då när man själv är fem till tio år yngre än släktingen var när cancern upptäcktes.

Bär man på den ärftliga genförändringen behöver det inte betyda att man kommer att drabbas av bröst- eller äggstockscancer men man gör klokt i att stå under regelbunden kontroll.

Hormonbehandling är en annan känd riskfaktor för bröstcancer. Det finns en liten förhöjd risk för bröstcancer när man använt p-piller under längre tid än 8-12 år. Risken är också förhöjd om man fått östrogenbehandling i samband med klimakteriet, en risk som ökar ju längre man behandlas med östrogen.

Många forskare höjer i dag varnande röster angående hormonbehandling eftersom den kan öka tätheten i bröstvävnaden. Hormonbehandling medför inte en ökad täthet i brösten för alla kvinnor. Individuell känslighet, ålder och kroppstyp spelar in. Magra kvinnor har ofta större risk än normalviktiga eller kvinnor med måttlig övervikt.

Möjligen kan olika behandlingsformer ha betydelse: Troligen är det så att gestagentillägget ökar tätheten i brösten, medan östrogen ensamt inte ger samma effekt. Tumörer som kopplas till östrogenbehandling har sällan spritt sig utanför bröstet. Det är alltså i många fall fråga om en lokal tumör. I dag rekommenderar experter att hormonbehandling bör användas så kort tid som möjligt, högst fem år och enbart mot övergångsbesvär som svettningar, vallningar och sömnbesvär. Långtidsbehandling som skydd mot benskörhet rekommenderas i dagsläget inte.

Övriga riskfaktorer:
De flesta forskare är eniga om att kvinnor som inte fött barn eller som föder barn sent i livet löper större risk att få bröstcancer. Vid graviditet och amning ”mognar” bröstcellerna för att kunna producera mjölk. Mogna celler delar sig inte så ofta och detta gör då troligen bröstvävnaden mindre känslig för cellförändringar. Om kvinnan däremot har mens och ägglossningar år efter år, utan avbrott för graviditet, utsätts istället bröstvävnaden för en ständig hormonell tillväxtstimulering, cellerna delar sig ofta och blir därmed mer mottagliga för cancerutveckling.

När det gäller övervikt och kost går meningarna isär. Vissa studier visar att övervikt i sig är en riskfaktor eftersom det sker en viss östrogenproduktion i fettvävnad. Stor konsumtion av alkohol kan enligt vissa studier öka risken. När det gäller rökning finns i dag inget slutgiltigt bevis för att det kan orsaka bröstcancer. Men sista ordet är inte sagt, en del forskare hävdar att det kan finnas kvinnor som har vissa medfödda defekter när det gäller att bryta ner skadliga ämnen. Hos dessa kvinnor kan giftiga ämnena i tobaksröken troligen påskynda utvecklingen av både bröstcancer och andra tumörer.

Tidiga tecken på brösttumörer
En kvinnas bröst består av bröstkörtlar som kan producera mjölk, det består också av fett och bindväv. Det vanligaste är att bröstcancer börjar i mjölkgångarna men kan också uppstå i bröstkörtlarna eller i bindväven. Hälften av alla bröstcancerfall upptäcks av kvinnan själv. Fler skulle kunna upptäckas om man regelbundet känner igenom sina bröst.

Undersökningar
Mammografi är en röntgenundersökning som visar förtätningar i bröstvävnaden. Man har också diskuterat om den stråldos som röntgenundersökningen ger skulle kunna öka risken för cancer. All strålning innebär teoretiskt en liten cancerrisk. Men den lilla risken uppvägs av den nytta som mammografin gör. Bröstundersökningen kan bevisligen rädda liv.

Hur tillförlitlig är då mammografi?
– Alla undersökningsmetoder har en liten felmarginal, säger Elisabet Lidbrink. Men i Sverige är det mycket ovanligt med så kallade falskt negativa eller falskt positiva svar vid bröstundersökningar. Yngre kvinnor har dock tätare bröst och där är risken något större att man missar små tumörer.

Ultraljud används mer och mer som ett komplement till mammografin. Ultraljud kan kartlägga en del oklara förändringar på ett tydligare sätt än mammografin, det används ofta på kvinnor med bröst som innehåller tät körtelvävnad och därför är ”svårfotograferade”. En del kvinnor ber om ultraljud istället för mammografi. Men det är viktigt att veta att ultraljudet bara är ett komplement till mammografin, inte en ersättningsmetod.

Känner läkarna den minsta tvekan inför en röntgenbild och ultraljud rekommenderar man patienten att gå vidare med en punktion, man sticker då in en tunn nål och tar ut celler för mikroskopisk undersökning. Inte heller denna undersökning är förenad med något större obehag.

Behandling
Elisabet Lidbrink och hennes kolleger är medvetna om att de dagar och kanske veckor som följer i väntan på ett provsvar är förödande. Därför försöker man göra väntetiden så kort det bara går. Om förändringen visar sig vara godartad behövs inga vidare åtgärder. Om det är fråga om en tumör kan man med mikroskop bestämma malignitetsgrad, det vill säga hur ”farlig” tumören är, hur snabbt den växer och hur stor risken för spridning är. Det är efter denna bedömning man bestämmer kommande behandling.

Behandlingen vid bröstcancer är skonsammare än förr – men ändå mer effektiv. De ”snälla” tumörerna opereras bort med en noga uträknad marginal till den friska vävnaden.

– En liten tumör, som upptäcks vid mammografi och inte är spridd i lymfkörtlarna, har extremt god prognos, säger Elisabet Lidbrink. Risken för återfall är minimal. Runt 70 procent av alla kvinnor med små tumörer opereras med så kallad bröstbevarande kirurgi, de får behålla en stor del av det tumördrabbade bröstet. Givetvis får kvinnan själv bestämma. Det förekommer att kvinnor som – trots god prognos – vill operera bort hela bröstet. Då rättar man sig efter deras beslut.

Oftast kompletterar man operationen med strålbehandling och/eller behandling med ett hormonblockerande medel. Det brukar ges under fem år. Det finns också snabbväxande brösttumörer med stor spridningsrisk.

– Det saknas logik i hur de olika typerna av tumörerna drabbar, säger Elisabet Lidbrink, de kan drabba både yngre och äldre kvinnor. Men även en stor del av de kvinnor som drabbas av elakartade tumörer med spridning till lymfkörtlarna, klarar sig från återfall.

Om tumören är stor eller om det finns flera tumörer i bröstet, gör man en större operation där hela bröstet och en del av lymfkörtlarna i armhålan opereras bort. En efterföljande komplikation som var vanlig tidigare är lymfödem, armen svullnar upp på grund av att lymfflödet från armen försvåras efter operationen.

– I dag är det inget stort problem, säger Elisabet Lidbrink. Kirurgin har utvecklats och det är mycket sällan vi ser en svullen arm på bröstopererade kvinnor idag. En metod som innebär att man bara tar bort ”portvaktskörteln” har bidragit till förbättringen. Om den inte innehåller cancerceller avstår man från att ta bort fler lymfkörtlar. Om patienter trots allt får problem med lymfsvullnad remitteras de till lymfterapeuter, vars behandling är till stor nytta.

Rätt till bröstrekonstruktion
Alla kvinnor som genomgått operation där hela bröstet tagits bort har rätt att få en bröstrekonstruktion inom den offentliga vården. Men alla vill inte, det rör sig om 500-600 kvinnor per år. Det vanligaste är att man lägger in ett implantat med koksaltlösning. Det finns också mer avancerade metoder, där man transplanterar kroppsegen vävnad. Det är en kostsam operation som är ganska krävande för patienten - resultatet kan bli mycket fint. Även strålbehandlingen har också utvecklats och förfinats. Syftet är som tidigare att döda de cancerceller som kan finnas kvar i området efter operationen.

– Förr strålade man ganska ”grovt” efter en operation, det hände att kvinnorna fick brännskador. I dag är behandlingen betydligt mer sofistikerad. Hudskador är ett mycket litet problem med de doser vi använder och vi räknar mycket noga för att undvika och minska risken för komplikationer längre fram, berättar Elisabet Lidbrink.

Kemoterapi, cytostatikabehandling eller ”cellgift” har en skrämmande innebörd för många. Men dagens cytostatikabehandling är betydligt mer skonsam och betydligt mer effektiv än förr. Behandlingen ger en del biverkningar men inte i den utsträckning som många tror.

– Illamåendet som så många är rädda för, har vi lyckats mycket bra med att motverka eller lindra, säger Elisabet Lidbrink. Det finns flera bra läkemedel och jag har inte sett en kvinna kräkas i samband med cytostatikabehandling på flera år.

Vanligen ger man sex till åtta cytostatikabehandlingar med cirka tre veckors mellanrum. Läkemedlet ges som dropp under några timmar och därefter kan man gå hem. Många upplever trötthet mellan behandlingarna och flera kvinnor får ett temporärt håravfall. I en del fall kan man pröva att använda en så kallad ismössa under behandlingen, en metod som fungerar under vissa förhållanden.

Alla kvinnor som tappar håret i samband med behandlingen har rätt till peruker till ett kraftigt subventionerat pris. I många fall kan man inte skilja perukerna från riktigt hår.

– När det gäller läkemedel har vi en stor arsenal vid spridd bröstcancer och vi försöker få en optimal individuell behandling för varje patient. Det innebär att väldigt många kan leva ett mycket bra liv i många år, även om de inte kan bli botade för gott, säger Elisabet Lidbrink.

Ofarliga förändringar i brösten:
Fibroadenom är förhårdnader av bindväv, uppstår ofta vid hormonförändringar. Vanligast hos kvinnor som fortfarande menstruerar. De kan vara ömma och hårda men är godartade.

Cystor är vätskefyllda blåsor som ofta uppträder hos kvinnor efter klimakteriet. De bör undersökas av läkare.Vätskan sugs och analyseras i mikroskop. Majoriteten av alla cystor är ofarliga. ”Förkalkningar” består av en ansamling celler där kalk lagrats in. De är ibland svåra att skilja från små tumörer på röntgenbilden. Cellförändringarna kan i vissa fall vara ett förstadium till cancer men är oftast ofarliga. För säkerhets skull brukar läkaren rekommendera att man tar bort den lilla bit av bröstet där cellförändringen sitter. I dag är kirurgerna så skickliga och att bröstets utseende inte förändras nämnvärt.

Undersök dina bröst
När man känner igenom sina bröst ska man vara uppmärksam på följande symtom:

• En eller flera knölar, i bröstet och/eller armhålan. Det är svårt att själv avgöra om det är fråga om svullna bröstkörtlar, bindvävsknutor och om lymfkörtlarna i armhålan är förstorade av någon annan orsak. Därför är det bäst att snarast beställa tid på en bröstmottagning eller på vårdcentral.


• Att bröstet förstoras och/eller känns hårdare


• Att huden blivit storporig och/eller gropig


• Att huden är svullen och/eller rodnad


• Att blod eller annan vätska läcker från bröstvårtan

Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 1 2005