Jag kan få Zoloft om jag vill men är rädd för att gå upp i vikt. Påverkar SSRI-preparat ämnesomsättningen eller är det bara en fråga om att patienten äter mer?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Hjortsberg...
Nej, SSRI-preparat (bl.a Zoloft) påverkar INTE ämnesomsättningen. Viktökningen beror sannolikt till en del på ökat välbefinnande men är ändå till större delen en påverkan av medicineringen. Vi känner till detta sedan tidigare då vi hade ”äldre” preparat och speciellt vid Psykosbehandling noterade vi att patienten fick en besvärande viktökning. Orsaken ligger sannolikt i att vi även ingriper i andra system som påverkar vikten men som vi idag inte känner mekanismerna kring.
9 år 11 månader sedan
Slutade för ca 6 veckor sedan och undrar om medicinen helt gått ur kroppen och hur lång tid kan det ta att gå ner igen?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
JA din medicin har nu HELT gått ur kroppen vid det här laget. När det gäller din viktökning är den ju ett resultat av ditt ökade välbefinnande samt en känd ”biverkning” av din medicinering som drabbar en del patienter. En viktminskning kräver därför att du nu ser över din kost och korrigerar den så att du åter kan gå tillbaka till din önskade vikt.

Det som händer för många patienter är det motsatta – de upplever att de går ner i vikt av sin medicinering och det tycks alltså kunna uppstå olika reaktionssätt på samma behandling hos olika patienter. Du behöver inte oroa dig – din vikt sjunker igen – förutsatt att du äter rätt och håller din kondition i trim.

9 år 11 månader sedan
Jag fick diagnosen egentlig depression och ordinerades Cipramil som jag nu ätit i sex månader. Redan efter två veckor kände jag mig mycket bättre och gladare, så medicinen fungerade. Problemet nu är att jag har gått upp 10 kilo på ett halvår. Beror det på medicinen eller på mitt allmäntillstånd? Ska nu börja trappa ner på medicinen, men redan efter en veckas nedtrappning börjar jag känna mig mer ledsen igen – utan orsak. Vågar jag fortsätta trappa ner? Ska enligt min läkare på vårdcentralen trappa ner i 3-veckorsperioder; efter 6 veckor ska medicinen vara borta. Går det för fort, eller är det en rimlig nertrappning? Om min kraftiga övervikt beror på medicinen vill jag ju väldigt gärna sluta med den. Samtidigt vill jag ju inte bli deprimerad igen. Känns lite som att välja mellan pest och kolera.
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Hjortsberg...
Viktökningen kan vara en biverkan av behandlingen. Se tidigare svar om Vikt och SSRI preparat. Utsättning i treveckorsperioder verkar rimligt. Se även tidigare svar om tid för utsättning.
9 år 11 månader sedan
Jag äter Cipralex 15 mg för panikångest/ agorafobi sedan två år; dock åt jag Citalopram för ca fem månader sedan. Jag har gått upp 15 kg sedan jag började äta antidepressiva, De senaste två månaderna har jag försökt ta tag i min övervikt för den gör att jag mår jättedåligt både psykiskt och fysikt. Jag promenerar en timme om dagen och gör ett aerobic-pass på 45-50 min varannan dag, men jag har fortfarande inte gått ner något! Jag mäter min kropp med måttband också, men där har jag inte heller blivit mindre. Jag har t.o.m ökat några cm! Vad ska jag göra? Jag vill verkligen må bra och tycka om mitt utsende men för mig är det omöjligt med nästan 15 kg övervikt! Vad göra??
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Vi vet att det finns problem med förlust av viktkontroll vid medicinering av SSRI-preparat som t.ex Cipralex eller Citalopram. Det är stora variationer mellan olika individer i reaktion och viktpåverkan. Några går NER i vikt medan andra och tydligen majoriteten går UPP i vikt.

Det finns även skillnader mellan olika preparat hur denna reaktion/biverkan utvecklas och det kan därför finnas skäl att prova andra SSRI-preparat för att se om reaktionen blir densamma.

Viktproblem är aldrig en fråga om motion. Man kan sannolikt bara påverka 10-20 % av vikten med motion. Resten är en anpassning till en förändrad KOST. INTAGET av kalorier styr helt och hållet vikten. Om du mår bra på din medicinering bör du behålla den. De biverkningar den kan ge dig måste du väga mot den effekt du vill uppnå. Skulle du trots detta ha problem med vikten gäller ju att målmedvetet strypa kosten så att du inte får ohanterliga biverkningar. Lycka till och ge inte upp.

9 år 11 månader sedan
Då ringde vi och berättade om alla biverkningar och nu är dosen 20 mg och ska sänkas till 10 mg och sedan vet jag inte. Min dotter har Tinnitus; hon hör sin puls och besväras mycket av det. Hon hade så svår ångest för ljudet i somras att hon fick lägga in sig på sjukhus. Eftersom hon inte har någon hörselnedsättning och enligt psykiatern var på gränsen till psykos samt var så fixerad vid ljudet när hon lades in, tror han att hon lider av vanförställningar. Min fråga är hur länge det ska ta innan "vanförställningen" försvinner? Hon får inget svar av läkaren och hon har många biverkningar. Det värsta är att hon fått minnesstörningar, att hon darrar, har ryckningar i ansiktet och är så inåtvänd. Andra biverkningar är oönskad viktuppgång, förstoppning och att pulserandet i öronen snarast blivit högre. Läkaren säger att hon får den bästa medicinen och att man inte kan säga när ljudet försvinner: "Man kan väl inte säga till en som lär sig spela piano hur lång tid det ska ta." Hur länge ska det ta innan man säger att hon kanske inte får rätt behandling?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Du beskriver en allvarlig och djupgående störning hos din dotter. Denna kan vara mycket svår att bryta och medicinering löser ju inte alla problem utan skapar även betydande biverkningar och andra bekymmer (t.ex viktuppgång och magbesvär). Det som dessutom kommer att krävas för att kunna hjälpa din dotter är att hon får stöd och hjälp av att vistas i en miljö som skapar trygghet och struktur för henne. Det kan betyda att hon i längre perioder kan behöva vistas på ett sjukhus eller behandlingsinstitut för att koppla bort omgivningen och låta kroppen och själen få ro och vila så att hennes störningar kan läka ut.

Detta kommer tyvärr att kräva både tid och tålamod och jag förstår att ni som föräldrar vill kunna se resultat - och om detta inte kan ske är det lätt att misströsta. Jag tror emellertid att denna typ av störning så småningom kan komma i balans och jag kan hoppas bara att ni har tålamod och den uthållighet som krävs för att klara er igenom den långa och tunga process som ni har framför er.

9 år 11 månader sedan
Jag har fått dessa för att jag mår dåligt och är deprimerad ibland. Har tagit dessa ibland flera dagar i sträck och ibland gjort uppehåll någon eller några dagar, helt beroende på hur jag mår. Jag har aldrig tagit mer än en tablett/dag. Min distriktsläkare har skrivit ut dessa. Nu på sista tiden känner jag mig konstig om jag inte tar Sobril varje dag. Försöker trappa ner men jag känner att det inte går. Då känner jag mig konstig, känner inte igen mig själv. Har huvudvärk ibland, är trött och tycker att det gungar under fötterna när jag går ut. Huvudet känns konstigt. Detta känner jag när jag inte tar Sobril. Då brukar jag ta en Sobril och då känner jag mig "normal" precis som jag vill vara. Kan detta bero på Sobrilen eller kan det vara något annat. Jag tror att jag är frisk. Har inga andra mediciner förutom Levaxin.
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Du beskriver ett för oss stort problem som jag gärna vill kommentera. Du har sannolikt utvecklat ett s.k ”lågdosberoende” av din medicinering. Detta känner vi väl till. Det betyder inte att patienten ”missbrukar” sin medicin – snarare tvärtom håller de flesta sig kvar på en låg dos och mår alldeles utmärkt av detta. Problemet är att kroppen smygande utvecklar ett ”behov” av att denna medicin finns i kroppen och om du försöker ändra på detta får du s.k Abstinensbesvär, som innebär att kroppen inte mår bra och du upplever obehag. För att bli kvitt detta måste man i så fall genomgå en planerad avgiftning som gör att kroppen successivt vänjer sig av med medicineringen.

Det är heller inte alls säkert att du BEHÖVER din medicin längre. Problemet kan vara att du blivit fast i ett lågdosberoende som nu tvingar dig att fortsätta med din medicin.
Detta är ett dolt problem i sjukvården som många läkare ofta bara underhåller genom att skriva ut mediciner. Detta har vi länge varnat för, men tyvärr är det ett oprioriterat problem i vården då skadeeffekterna ofta inte är synliga. Jag tycker att det är hög tid att du frigör dig från ditt läkemedelsberoende. Sök en bra läkare och förklara dina besvär – detta måste du ju göra något åt. Så här kan du ju bara inte ha det!

9 år 11 månader sedan
Mitt "problem" tillhör kanske inte detta område. Jag äter Anafranil och Xanor pga psykisk sjukdom. Min puls varierar mellan 90 och 150 slag/min; vilopulsen ligger kring 100. Känns som att hjärtat rusar och jag blir yr och andfådd/tungandad. Mitt blodtryck ligger omkring 110/80. I min journal står det att jag har arrytmi. Vad är det och har det med min höga puls att göra?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Svar ja: Din medicinering med ett antidepressivt läkemedel som Anafranil driver mycket riktigt upp pulsen. Detta är just en av de biverkningar som finns i behandlingen. Det kan vara skäl att ompröva din dos eller ditt preparat för att minska dessa besvär. Att du känner dig yr och tungandad har sannolikt INTE med detta att göra utan kan vara uttryck för din psykiska obalans och bristande välbefinnande.

Vid en störning i hjärtrytmen, s.k arrytmi, krävs en betydigt mer djupgående bedömning för att inte hjärtat ska belastas och Anafranil-behandling bör ske med försiktighet hos hjärtsjuka patienter. Be därför din läkare att han skriver en remiss till en hjärtläkare för att klara ut dina hjärtbesvär och sedan kan man ta ställning till hur du skall medicinera dig mot din depression och ångest.

9 år 11 månader sedan
Nu har jag fått kontakt med en privat bildterapeut som jag pratat med ett par gånger med början för ett år sedan. Jag träffar henne inte så ofta men har ett dagligt personligt stöd av en kontakt inom kyrkan. Trots att jag ätit Efexor i ett år, en på morgonen och två på kvällen, känner jag sådan apati och likgiltighet för allt. Jag borde göra saker (vardagliga saker) men gör det inte. Jag jobbar halvtid och känner mig ständigt trött. Känner mig negativ och är därför rädd att förlora den personliga kontakt jag har med kvinnan i kyrkan, rädd för att hon ska tröttna på mig. Ibland kan jag få riktiga energikickar och sätter igång att städa och feja och göra sånt som jag förut släppt. Men bara i ett par timmar. Vad är det för fel på mig? Varför fungerar inte medicinen?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Jag tror inte att det är fel på din medicinering. De besvär som gör dig olustig och trött ligger sannolikt på ett annat plan. Många människor brottas med s.k existentiella besvär, dvs bekymmer hur vi skall leva vårt liv och känna att vi är tillfreds med oss själva.

Ofta leder samtal med psykolog till att blottlägga dessa bekymmer och detta kan då leda till att vi löser våra bekymmer. Men inte sällan blir dessa samtal bara en tröst för stunden och vi står där lika oförmögna som tidigare med att ta itu med våra livsproblem.
Fundera på vad du verkligen vill med ditt liv och om du inte kan genomföra förändringar innan livet har passerat och du bara levt med lång vånda och otillfredsställelse.
Livet är tyvärr lite för kort för att inte ta tag i och det går ju heller inte i repris.

9 år 11 månader sedan
Jag är nästan ständigt rädd att någon vill mig illa. Men inte på ett helt övertygande sätt som schizofrena upplever. Jag åt Stesolid i 20 år, men inte sedan snart sju år. Jag har inte längre ångest i kroppen utan det känns som om allt sitter i Huvudet, i psyket alltså. Som om jag inte får panik längre, som alltid förut i beroendet, utan en panik om att någon man vill våldta mig och döda mig för att jag ser bra ut...
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Din beskrivning av din oro för att bli skadad kan ju vara ett tecken på att du inte befinner dig i en svår psykisk obalans. Det förhållande att du tog Stesolid under 20 år kan ju tyda på att den verkliga diagnosen för dina besvär inte har kommit fram och nu efter att du slutat med denna behandling kan dina besvär bli mera påtryckande och dominerande.

Jag tycker att du skall vända dig till en psykiatriker och förklara hur du upplever din situation och få ett förslag till behandling och bedömning. Stesolid kan ha kamouflerat dina verkliga besvär och du har rätt att få en riktig och korrekt behandling så att du kan må bättre och leva ett normalt liv. Sök alltså upp en Psykiatriker – så här kan du bara inte ha det.

9 år 11 månader sedan
Vad det är för skillnad på Cipramil och Cipralex. Jag har läst att vissa landsting inte vill låta sina doktorer skriva ut Cipralex för att den är för dyr. Men vari består skillnaden? Undrar också hur det kan komma sig att de olika antidepressiva medicinerna kan verka så olika från patient till patient när de ska ha ungefär samma innehåll?
Sergej Andréewitch
Bild för Sergej Andréewitch
Skrivet av Hjortsberg...
Cipralex är en s.k. isomer av Cipramil. Det betyder att den är kemiskt spegelvänd och att det har rapporterats färre biverkningar hos de patienter som fått denna medicin utskriven. Själva medicinen har i sig ingen större skillnad i effekt men preparatet kostar lite mer och nu vill landstingen bara betala för den billigaste medicinen, oavsett resultat och biverkningar för en viss grupp av patienter. Du kan ju förstås själv betala mellanskillnaden om du tror, eller din läkare tycker, att just du skulle ha större nytta av denna typ av skillnad i din medicin.
9 år 11 månader sedan
 

Veckans fråga

Kommer du att vaccinera dig mot TBE i år?

Nyhetsbrev

---------------------------------------------------------------------------------------------- Tracking Code: Standard (Asynchronous) "Doktorn.com" Insert the code below on: Doktorn.com - All URLs ----------------------------------------------------------------------------------------------