Vad händer i kroppen vid stress?

Vad händer i kroppen vid stress?

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Den tidiga stressforskningen fokuserade nästan uteslutande på den akuta stressreaktionen och baserades i hög grad på djurstudier. Idag har stressforskningen alltmer kommit att handla om individers reaktioner på kronisk och långvarig stress.

Man kan förenklat dela in dagens stressforskning i tre huvudinriktningar; en biologisk, en miljöbaserad och en psykologisk inriktning. Dessa forskningstraditioner har delvis olika fokus och bygger till stor del på, och är en vidareutveckling av, tidigare teoretiska modeller av stress.

Biologisk stressforskning
Den biologiska stressforskningen bygger vidare på Cannons och Selyes grundforskning och har som fokus att undersöka de fysiologiska processerna bakom stressreaktionen. Man har sett att upprepad eller förlängd aktivering av dessa kroppsliga reaktioner ökar risken för både fysiska och psykiska sjukdomar. Det största intresset har legat på aktiviteten i det autonoma nervsystemet och då främst binjuremärgens och binjurebarkens roll vid produktion av adrenalin och cortisol. För att mäta fysiologiska reaktioner har man i huvudsak tre metoder:

1. Analysera förekomst av stresshormoner (i t ex blod, saliv eller urin)
2. Mäta kardiovaskulära responser (t ex hjärtrytm, blodtryck)
3. Mäta stressens effekter på immunsystemet (psykoneuroimmunologi)

Miljöbaserad stressforskning
Inom denna inriktning ligger fokus på stressutlösande faktorer i miljön eller livshändelser som kräver hög grad av anpassning. Det primära målet har varit att kartlägga de händelser i miljön som leder till upplevd stress och stressrelaterade sjukdomar.
Adolf Meyer konstaterade redan på 1930-talet att det fanns en koppling mellan stressande livshändelser och en rad sjukdomstillstånd. Utifrån denna tanke har man med tiden försökt att kartlägga olika faktorer i miljön och livshändelser, som för de flesta har visat sig ha ett samband med upplevd stress.

Stressreaktionen - vårt biologiska larmsystem
Under stress så reagerar vi på flera olika sätt - kroppsligt, kognitivt (tankar), känslomässigt och beteendemässigt. Hur reaktionerna uttrycks är till stor del relaterat till hur lång tid vi utsätts för den stressutlösande situationen. Den omedelbara stressreaktionen kan ses som kroppens alarmsystem (den s.k. fight-flight responsen). Alarmet aktiveras så fort du känner dig arg, hotat eller utmanad. När larmet går utsöndras hormoner som utlöser en serie fysiologiska förändringar i kroppen, som syftar till att maximera tillgången på energi i kroppen.

Stressens fysiologi
Den senaste stressforskningen har visat att samspelet mellan hjärna och kropp vid stress är mycket komplicerat. Bland annat så verkar immunsystemet spela en större roll än man tidigare trott. Genom en komplicerad kommunikation mellan kroppens olika signalsystem - via nervsignaler, neurotransmittorer, hormoner och immunsystem så mobiliserar kroppen resurser för att hantera hotbilden. Förenklat så kan man dela in de fysiologiska reaktionerna i två olika system:

System 1 (det sympatiska-adrenomedullära systemet):
När hjärnan tolkat en situation som hotfull så aktiveras blixtsnabbt den del av nervsystemet som kallas det sympatiska nervsystemet. De sympatiska impulserna stimulerar sedan binjurarnas märg (adrenal medulla) att utsöndra stresshormoner (s.k. katekolaminer), som adrenalin och noradrenalin. De höjer bland annat vakenhetsgraden, ökar puls och blodtryck. Det är denna reaktion som allmänt kallas för flight-fight responsen.

System 2 ( det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala systemet):
Inom några minuter efter att den sympatiska reaktionen aktiverats så utvecklas ett allt mer komplicerat samspel mellan nervsystemet och hormonsystemet. En av de centrala reaktionerna är att hypotalamus i hjärnan utsöndrar ett hormon (CRF), som stimulerar hypofysen att utsöndra hormonet ACTH, som i sin tur aktiverar binjurarnas märg att utsöndra hormonet kortisol. Kortisolet sprids med blodet och påverkar flera processer och organ i kroppen - bland annat påverkar det omsättningen av kolhydrater, fetter och proteiner i kroppens vävnader och har en inverkan på immunförsvaret.

Hormonerna från binjurarna tar längre tid på sig att nå kroppens alla organ, men stannar också kvar längre. Samspelet mellan det sympatiska nervsystemet, hypotalamus, hypofysen och binjurarna gör att stressreaktionen kan hållas vid liv så länge hotet finns kvar.

Försvarsreaktion och underkastelsereaktion
I senare forskning har man sett att typ av stress och hanteringsförmåga har inverkan på vilket av dessa fysiologiska system och vilka reaktioner som dominerar. En del forskare delar av den anledningen in dem i en försvarsreaktion (fight-flight), som i huvudsak uttrycks genom system 1 (det sympatiska-adrenomeddulära), och en underkastelsereaktion (defeat), som domineras av system två (det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala). Till skillnad från katekolaminer (adrenalin, noradrenalin) som dominerar i situationer som kräver en aktiv ansträning (system 1), verkar höga kortisolnivåer (system 2) i högre grad höra ihop med situationer då individen är passiv och hjälplös och där individen utsätts för stress under lång tid.

Dessa två system tycks ha olika skadliga effekter på kroppen vid upprepad och långvarig stress (se Stressrelaterade sjukdomar).

Källa: Careit.com , KBT på Internet

 

Veckans fråga

Har du problem med högt blodtryck?

Nyhetsbrev