Tvångstankar (OCD)

Tvångstankar (OCD)

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Tvångstankar och tvångshandlingar är något som drabbar de med tvångssyndrom och dessa hör ofta ihop med varandra. Dock kan tvångstankar även förekomma helt ensamt. Tvångstankar är något som håller i sig, det är tankar som inkräktar på vardagen och man har fantasier som ger en ångest, oro och äckelkänslor. Många gånger utförs tvångshandlingarna såsom upprepade beteenden eller ritualer för att bli av med obehagliga tankar och känslor.

När man talar om tvångssyndrom och tvångstankar talar man även om OCD. Det är en förkortning för det engelska uttrycket obsessive-compulsive-disorder.

Symtom och uttryck för tvångstankar

Tvångstankar och tvångssyndrom omfattar tankar, impulser och inre bilder som alla upplevs som påträngande för den som är drabbad. Det känns som att man inte kan kontrollera dem med sin egen vilja och patienten kan få känslor av obehag, rädsla, skam och äckel. Att utföra vissa tvångsstyrda handlingar görs för att lindra det obehag som uppstår och de kan vara osynliga mentala ritualer men även synliga och fysiska handlingar. Vanliga sådana tankar kan vara oro för om man glömt låsa dörren, stängt av alla apparater hemma eller ”tänk om jag knuffar ner den personen för ett stup”. Vanliga tvångshandlingar som inte syns utåt kan vara att upprepa vissa saker eller ord tyst för sig själv eller att man känner sig tvingad att räkna i ett visst mönster. Tvångshandlingar som kan synas utåt mot andra är intensiv tvättning av händer eller andra delar av kroppen, att man måste röra på vissa saker ett visst antal gånger eller att man har rutiner för att kolla om alla dörrar är låsta eller att alla lampor är släckta.

Det finns två perioder i livet som tvångssymtom ofta uppstår. Dels är det i 10-årsåldern, dels i 20-årsåldern. Vissa barn utvecklar detta snabbt och när de väl fått tvångstankar så ägnar de minst en timme om dagen, och ofta längre tid, åt olika ritualer eller tankar. Tvångssyndrom är något vanligare hos pojkar än hos flickor. Sjukdomen kan gå i arv men inte i form av själva handlingen utan bara benägenheten för just att få tvångssyndrom och tvångstankar.

Diagnos av tvångstankar

Hos läkaren sker en inverju av patienten för att avgöra i hur stor grad tvångstankarna påverkar patientens liv. Ofta observerar också läkaren eller psykologen själva tvångshandlingarna för att se hur de yttrar sig. För att patienten ska få en diagnos behöver tvångstankarna eller tvångshandlingarna vara besvärande, ta mer än en timma per dag att utföra eller vara störande i vardagen.

Behandling av tvångstankar

Om man söker hjälp för sina tvångstankar och sitt beteende finns det stora chanser till att bli bättre eller helt bra med hjälp av beteendeterapi och läkemedelsbehandling. Man kan kombinera de båda eller testa var och en för sig. Beteendeterapin fungerar oftast bäst på tvångshandlingar men ger sämre effekt på tvångstankar. Terapin bygger på två olika komponenter som kallas för exponering och responsprevention. Man brukar behandla patienten mellan 15-20 gånger. Om man kombinerar denna behandling med medicin så ger det en bättre effekt och det är ofta preparat såsom antidepressiva läkemedel som används. Ungefär hälften av de som medicineras blir hjälpta men tyvärr kan symtomen återkomma om man slutar med medicinen.