Stelkramp (tetanus)

Stelkramp (tetanus)

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Stelkramp orsakas av att en särskild bakterie vid namn Clostridum tetani kommer in i kroppen. Bakterien bildar ett gift som blockerar nerver i ryggmärgen och man får muskelkramper. Stelkramp smittar inte mellan människor utan genom att bakterien kommer i kontakt med ett sår på kroppen.

Stelkramp är idag mycket ovanligt i Sverige. Man har oftast blivit vaccinerad flera gånger redan som barn och ett bra skydd har då hunnit byggas upp. Om det har gått över 20 år sedan man fick den fjärde vaccinationen så rekommenderas det att man vaccinerar sig igen. Det tar vanligtvis tre dygn till tre veckor för infektionen att bryta ut, räknat från den tidpunkt då man smittades. En stelkrampsinfektion kan ibland vara livshotande men om man får behandling i tid blir man oftast helt återställd. 

Varför får man stelkramp?

Infektionen orsakas av en bakterie som heter Clostridium tetani. Denna bakterie finns ofta i tarmen hos en del djur men den kan även finnas i jorden. Stelkramp sprids i de flesta fall via ett sår som blivit smutsigt och som sedan inte har rengjorts ordentligt. Det kan till exempel vara ett djurbett som orsakar infektionen eller att man skär sig på ett smutsigt eller rostigt objekt. Bakterien skapar ett gift, eller toxin som det också kallas, inne i kroppen. Detta påverkar överföringen av nervceller i ryggmärken vilket orsakar kramper.

Symtom på stelkramp

Typiska symtom är krampliknande muskelsammandragningar. Dessa börjar ofta i ansiktet och halsen och sprider sig därefter till hela kroppen. Kramperna kan triggas av yttre omständigheter såsom ljud och beröring. Andra symtom kan vara huvudvärk, stelhet i käkar och nacke, svettningar, feber och svårigheter att svälja.

Diagnos

Det är viktigt att söka behandling direkt om man misstänker att man har fått stelkramp. Om man har blivit djurbiten eller skadat sig kan det också vara bra att kontakta en vårdcentral eller sjukvårdsupplysningen för att fastställa att ett tillräckligt skydd finns. I annat fall kan man vaccinera sig igen för att försäkra sig om att skyddet är tillräckligt. För den som inte är vaccinerad är detta extra viktigt eftersom infektionen är livshotande och kan leda till bland annat kvävning. En läkare kan fastställa om det är stelkramp det handlar om. Det är dock ytterst ovanligt i Sverige och endast enstaka fall rapporteras, ibland med flera års mellanrum.

Behandling

Vård bör sökas omgående vid misstanke om stelkramp och efter fastställd diagnos så påbörjas behandlingen omgående. Eftersom kvävningsrisken är hög sövs ofta den smittade personen. De får då ligga i respirator tills dess att toxinet har lämnat kroppen. Även antibiotika används vid behandling av stelkramp. 

Övrigt om stelkramp

Det bästa sättet att skydda sig mot stelkramp är att vaccinera sig. De som drabbas idag är oftast de som är ovaccinerade eller de med dåligt vaccinationsskydd. Det är även viktigt att noggrant rengöra sår om man gör sig illa för att undvika att stelkrampsbakterien kommer in i kroppen. Infektionen klassas av smittskyddslagen som en samhällsfarlig sjukdom. På grund av detta måste inträffade fall anmälas till smittskyddsläkare eller till Smittskyddsinstitutet.