Så pratar du med ditt barn om terrorattacker

Så pratar du med ditt barn om terrorattacker

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Rapporteringen av de senaste årens terrorattacker, senast i Manchester och bara för ett par månader sedan i Stockholm, undgår ingen, inte heller barnen.

Barn ställer alltid många frågor och tyvärr har offren i flera av de senaste attackerna runt om i Europa även varit barn vilket kan ge upphov till ännu fler frågor. Frågor om varför det händer, vem som ligger bakom och hur, tankar kring rädslor och oro uppstår.

Som vuxen är det inte alltid lätt att hantera sina egna tankar och funderingar och samtidigt lyckas prata på ett bra sätt med barnen, något som behövs i en tid då ingenting undgår någon om det så är nyheter eller sociala medier (mycket vanligt bland barn idag). Barn hör också hur diskussioner pågår över middagsbordet och på nyhetssändningar och drar egna slutsatser av dem. Organisationen BRIS har därför tagit fram ett underlag för att du som vuxen lättare ska kunna känna dig trygg med att prata med barn om dessa tragiska händelser.

Tänk på att även vuxna kan behöva hjälp så prata gärna med någon i din omgivning för stöd och råd för din egen del.

Var lyhörd och observant - tolka barnets signaler

Som vuxen är det bra att vara lyhörd och observant och att utgå ifrån att de flesta barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del.

De flesta barn visar på något sätt om de är oroliga. Ta reda på hur mycket barnet tänker på det som hänt, vad barnet vet om händelsen och vilka tankar och frågor barnet har.

Ställ konkreta frågor - även om du inte har alla svar

Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor som "vad har du hört?, "vad vet du? och "vad undrar du?".

Som vuxen är det bra att visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt och även om du inte har svar på alla frågor!

Informera - svara så ärligt som du kan

Barnet behöver få svar på sina frågor då det hjälper till att känna en större kontroll och samtidigt bli lugnad. Här får man tänka på att ge barnet den information barnet är hjälpt av och att även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om.

Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på detaljer.

Överför inte din egen oro - ni känner inte alltid samma

För vuxna är det viktigt att inte lägga sin egen oro på barnet eller utgå ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du själv gör.

Det som väcker oro hos en vuxen behöver nödvändigtvis inte beröra ett barn på samma sätt. Var uppriktig!

Lugna och inge hopp - det behövs

Du kan lugna genom att berätta att händelser som dessa trots allt är mycket ovanliga. Förklara att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.

Tänk på att alla barn är olika och reagerar olika och behöver bli bemötta på olika sätt. Var inte heller rädd för att fråga om råd om du känner att du inte kan hantera barnets frågor på ett sätt som känns tillfredsställande eller om barnet är mycket oroligt.