Mia's krönika: Nu ber jag om hjälp när det behövs!

Mia's krönika: Nu ber jag om hjälp när det behövs!

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Ingen är färdigsvarvad eller fläckfri. Alla har vi hinder som behöver bearbetas. Och vilka insikter även jag får och upptäcker hela tiden.

Jag har bearbetat mig själv på många plan och kommit olika långt på olika vis. Frågan är hur jag som ”vet” att man inte bör eller ska stå i vägen för sig själv kan tillåta mig att göra just det. Med facit i hand kan jag se att jag har matat min hjärna med, i mina ögon, problem. Invaggat mig själv i någon tro att problemen ska hindra mig. Men de senaste dagarna har jag istället gått omkring med ett stort leende och skrattat åt galenskaperna, de påhittade problemen.

Det handlade i grunden om att jag behövde anförtro mig åt ett antal personer som kunde hjälpa mig lösa ett problem. Ett problem som jag själv inte kunde ta hand om. Jag har aldrig sagt ord som hjälp eller att jag kan inte. Nu behövde jag plötsligt få kropp och knopp att förstå att släppa kontrollen och överlåta arbetet och kontrollen till någon som kan göra något som jag inte kan.

Då gick det snabbt. Jag började konsultera personer i mitt nätvek, bad om hjälp att hitta en lösning på mitt problem och det tog knappt fyra veckor så hade vi gemensamt fått ordning på allt. På ”problemet”. Så otroligt många gånger jag har gått och skjutit upp saker för att jag vill göra det själv. Tänkt att bara inte just nu utan sen, tar jag tag i det här. Matat min hjärna med idéer om att jag inte har möjlighet att fråga efter hjälp.

Till exempel har jag länge behövt investera i en ny dator. I det beslutet hade jag byggt in egna hinder att det kommer bli så komplicerat att jag lika gärna kan lägga ner ”projektet” istället för att köpa en ny dator. Nu har jag min nya dator och jag ruskar lite på huvudet åt mig själv. Vilka idéer man kan få. Vilket beteende jag har mot mig själv. Att falla ner i ”jag gör det sen”-träsket motiverar ingen utan tar snarare kraft och energi från att få saker gjort.

Det jag egentligen vill säga är att du ska våga be om hjälp. Fråga personer som kan hjälpa dig lösa ett hinder tillsammans med dig istället för att du själv ska undvika att ta tag i det. För mig var hindret den här gången en ny dator. När hindret väl är passerat så känns det som ett frigörande av energi. Energi som jag innan la på att oroa mig. Från att aldrig tidigare ens haft tanken på att be om hjälp till att vara där jag är i dag kan jag blicka bakåt. Att jag egentligen mer eller mindre straffade mig själv genom att inte kunna be om hjälp när det fanns och finns hjälp att få. Utmaningen är att våga erkänna för någon annan att jag har så lite kunskap, i det här fallet om datorer trots att jag jobbar med datorer varje dag, att jag behövde råd och hjälp. Det tjänar ingenting till att stå i vägen för dig själv.

Så fall inte ner i ”jag gör det sen”-träsket. Det är roligare att göra just det som behöver göras. Det skriver jag direkt från ett insiktsfullt hjärta och av egen erfarenhet. Allt är möjligt och det är jag själv som sätter gränserna. Det har hjälpt mig lägga många pusselbitar på plats bara de senaste dagarna. Det går fort när det väl händer och man slutar tänka att ”jag ska” och går till handling.

Mitt råd är att tänka om, tänka nytt och våga be om hjälp. Det är då det händer!
Mia

--

Mia Olsson driver sedan 2010 bloggen www.levdittliv.se och har arbetat med livsstilsfrågor sedan 2003. Hon arbetar parallellt med bloggskrivandet som livstilsinpiratör och kostrådgivare. Mia Olsson har även haft en rad mediala framgångar under det senaste året. Mer om Mia Olsson hittar du påwww.levdittliv.se