Ange ditt sökord

Annons:
Betyget på lösgodis från mig blir kort och gott ”urk”. Foto: Shutterstock

Betyget på lösgodis från mig blir kort och gott ”urk”. Foto: Shutterstock

Mia’s krönika: Gör slut med lösgodiset!

För inte så länge sedan hörde jag i media siffran 17 kilo. Det är mängden godis vi äter per person varje år. Vilken siffra – helt makalöst tycker jag.

Annons:

Ställer mig själv frågan om och varför inte frågor och budskap kring socker, färgämnen, tillsatsämnen och E-ämnen inte har nått längre. Sedan blir jag bara undrande, 17 kilo är så otroligt stor mängd att jag undrar hur det ens kan vara möjligt att vi äter så mycket godis. 

Det finns information om allergier, övervikt, överaktiva barn, systemsjukdomar, stress och mycket annat när det kommer till rena onyttigheter. För det är där det härleds, till det vi stoppar in i vår mun som sedan snurrar runt i systemet och åsamkar oss ohälsa. Jag kan erkänna att jag även själv i tidigare i livet åt massor med lösgodis och upplevde samtidigt känslor av livslöshet och oro i kroppen.

Jag har förståelse för att det är en kedja, en ekonomisk kedja. Affärerna tjänar stora pengar på lösgodis och godis och det i sin tur leder till viss del till att de som arbetar där kan få sin lön, att priserna hålls nere och att verksamheten kan hållas igång. Jag önskar ändå att vi lyfte blicken högre upp – att vi tänker på att inte pumpa i våra barn, barnbarn och oss själva godis och läsk i mängder. Jag säger inte att vi inte ska äta godsaker, jag säger däremot att ät allt men inte alltid och ät framförallt inte 17 kilo om året.

Det är du och jag som lägger grunden för hur kommande generationer väljer att äta och leva och om vi ska få ner den här siffran behöver vi börja tänka och välja om och även tänka och välja nytt. Fredags- och lördagsmys är det alltid synonymt med godis till exempel. Jag tycker inte det. Det kan finnas alternativ som är minst lika gott fast nyttigare. Det är faktiskt så att det är en flockmentalitet – om några börjar äta annorlunda kanske fler kan följa efter.

Ett antal veckor sedan var jag med mitt härliga barnbarn på fotbollsträning. Sin vana trogen kikar han ner i min väska om det finns något att äta – jag har som överviktsopererad alltid med mig något som passar just mig att äta för att undvika en hetsjakt på något ätbart. I väskan finns oftast nötter, mandlar, tuggummi, frukt med mera. Den här dagen fanns det nötter och tuggummin med jordgubbssmak. Träningen börjar och jag står och ser på tillsammans med andra familjemedlemmar, stoppar lite disträ ett tuggummi i munnen. En lillasyster till en av spelarna ser det och kommer genast fram och frågar om hon också får. Jag ber henne fråga sin mamma först och hon kommer lyckligt tillbaka och säger att visst får hon smaka. Hon skiner som en sol när hon får ett jordgubbstuggummi. Efter en stund är träningen slut och som barn är sprids det som en löpeld att jag har minsann goda tuggummin i väskan – det blir allmän utdelning och då slår det mig plötsligt.

Tänk om jag hade haft något ännu nyttigare i väskan? Eller tvärtom, bara haft onyttigheter som lösgodis? Jag frågar mig själv om samma sak hade kunnat hända – om det inte är så att barnen helt enkelt inte gör som vi säger utan gör som vi gör. Äter vi godis, äter de godis. Äter vi inte godis utan aktivt väljer att äta något nyttigare så gör de likadant. Konstaterade att det är bra att tänka till och helt enkelt ta egna vuxna beslut – ge rätt sak vid rätt tillfälle. 

Jag vet inte vad du som läser tycker, personligen har jag lite fobi för lösgodis. Dessa öppna fack fyllda med färgämnen och tillsatser i kombination med händer, otvättade skopor och många förbipasserande som hostar, nyser, frustar och pustar. Betyget på lösgodis från mig blir kort och gott ”urk”.

Jag är helt övertygad om tre saker. Vi behöver inte lösgodiet i våra liv, vi kan göra slut med lösgodiset. Det kan även affärerna om de ser över sin ekonomi. Vi skulle även kunna få, tror jag, lugnare barn och friskare kroppar av att tänka till lite extra om vad vi stoppar i oss. Till sist tänker jag att goda aktiva val ger oss mer harmoni i livet som kan sprida sig till andra i vår närhet.

Jag har lyckats sprida min filosofi, ”ät allt men inte alltid”, till väldigt många. Och jag är ständigt på ett korståg att sprida den här filosofin vidare. Den viktigaste faktorn i att sprida en filosofi är att leva som man lär – och det är så himla bra när omgivningen kan se att ”Mia faktiskt äter allt man inte alltid”. 

Vi gör såhär tycker jag, vi ger oss och våra medmänniskor, barn som vuxna, 17 kilo av något annat än socker. Socker gör ingen lycklig, i längden tror jag att det bara gör oss mer olyckliga. Istället tycker jag att vi tar dessa 17 kilo och ger oss 17 på att konstatera att allt är förändringsbart.

Säg hej då till lösgodiset och hej till hälsan! 
Kram Mia

 

 

Annons:

Sedan 2003 arbetar Mia Ånemyr med livsstilsplanering och kostfrågor, är debattör och författare. Mia Ånemyr har gett ut tre böcker, Mellanmål på väg i två upplagor & Adrians Kalasbok - naturligt gott. Mia Ånemyr har även haft en rad mediala framgångar. Mer information på https://miaanemyr.se/

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Välkommen till Doktorn!

Annons: