Järnbrist vid hjärtsvikt

Järnbrist vid hjärtsvikt

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Vid hjärtsvikt orkar ditt hjärta inte pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen. Hjärtsvikt är en folksjukdom som blir vanligare med stigande ålder. Hjärtsviktpatienter kan även drabbas av järnbrist vilket försämrar hälsoläget, därför finns det riktlinjer för just den gruppen av patienter.

De bakomliggande orsakerna till hjärtsvikten varierar men hjärtsvikt kan bland annat bero på att ditt hjärtas förmåga att dra ihop sig försämras. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd och en av de hjärtsjukdomar som ökar i världen. Prognosen är sämre än för många cancersjukdomar. Det är mest äldre som drabbas och män insjuknar i allmänhet något tidigare än kvinnor. Runt 250 000 personer i Sverige lider av hjärtsvikt och de vanligaste orsakerna till hjärtsvikt är tidigare hjärtinfarkt och/eller högt blodtryck.

Det viktiga hjärtat

Hjärtat som man kan kalla en pump med två kammare och två förmak är en muskel som ständigt arbetar och som kan anpassa sin styrka beroende på hur mycket den behöver arbeta. Dess huvuduppgift är att pumpa blodet via det lilla kretsloppet till lungorna för att syresättas, därefter åter till hjärtat för att sedan komma ut i hela kroppen via det stora kretsloppet för att sedan syresätta alla organen i kroppen och till sist åter till hjärtat igen.

Hos personer med fysiskt tungt arbete eller hos idrottsmän kan hjärtat anpassa sig till behovet och bli lite större, dock till vissa gränser. Man brukar säga att hjärtat växer, vilket är en naturlig följd av att muskelcellerna får arbeta mera. Detta kallar man också för ett idrottshjärta. På motsvarande sätt märker man att musklerna i armar eller benen blir större, om du börjar styrketräna med hantlar eller skivstång.

Slutar man med de olika typerna av fysisk ansträngning blir muskelmassan både i hjärta och i armar och ben mindre igen. Här handlar det om normala fysiologiska skeenden, där kroppen således kan anpassa sig beroende på hur mycket eller hur lite den behöver arbeta fysiskt. 

Retledningssystem 

När man talar om hjärtsvikt är det något som både kan komma mycket fort eller komma sakta smygande. Orsaken kan ligga i själva hjärtmuskeln eller utanför den. Om man ser på orsakerna i själva hjärtat kan det röra sig om en akut hjärtinfarkt med propp i hjärtats egen blodförsörjning. Du kan också drabbas av en försvagning i hjärtmuskeln. Den kallas för kardiomyopati, men orsaken känner man inte till alla gånger. Vidare kan man få fel på hjärtklaffarna som sitter dels mellan kammare och förmak, dels på platsen där blodet lämnar hjärtat i de stora blodkärlen till lungorna eller i stora kroppspulsådern. Antingen blir det här för trånga förhållande beroende på förkalkningar eller så håller klaffarna, ventilerna, inte tätt. Detta medför en påtaglig belastning på hjärtat. 

Får du ett ”elektriskt fel” i hjärtats retledningssystem kan även det påverka hjärtats funktion negativt. Retledningssystemet ser normalt till att det kommer en impuls till hjärtmuskeln ungefär en gång i sekunden. Hjärtat följer då uppmaningen efter ett visst mönster och pumpar ut blodet i lungor och ut i kroppen för att därefter fylla på sig igen före nästa impuls. Det här förloppet kan du lätt känna på din egen puls och den känner du lättast vid handleden på samma sida som tummen.

Av olika skäl kan man få störningar i retledningssystemet och då slår hjärtat i otakt och mister sin effektivitet. När det rör sig om orsaker till akut hjärtsvikt utanför själva hjärtat kan man se förändringar i lungorna som till exempel proppar. Stora blödningar medför givetvis också att hjärtat till sist inte orkar med.

Långsamt scenario

När det gäller mer långsamt uppkommande hjärtsvikt kan man se högt blodtryck, hypertoni, som patienten haft under många år, som en möjlig orsak. Blodkärlen blir då stela och förkalkade vilket gör att cirkulationsmotståndet ökar i periferin och att ”motorn” sakta försvagas. En långsamt uppträdande blodbrist vid till exempel en långsamt sipprande mag- eller tarmblödning, brist på B12-vitaminet, eller en mer eller mindre allvarlig blodsjukdom kan leda till en hjärtsvikt. Infektioner av olika typer kan påverka hjärtmuskeln direkt eller indirekt, eftersom det ju blir en extra belastning för hjärtat vid exempelvis lunginflammationer.

Ibland ser man komplikationerna till influensa som bilden av en hjärtsvikt. Dricker man för mycket alkohol kan också det leda till hjärtsvikt. Man kan se ett tydligt exempel på detta på kontinenten, där man bland annat talar om Muenchener Bierherz eller Tuebinger Weinherz. Man dricker helt enkelt för mycket öl eller vin.

Nu behöver det inte handla om just öl eller vin, blir det bara för stora alkoholmängder totalt sett, kan man råka illa ut. Vid kroniska lungsjukdomar blir det också en extra belastning på hjärtat och det kan skapa besvär. Det kan man se hos personer med astma som inte är behandlade på optimalt sett och även allt mer hos personer med KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). De flesta av dessa personer är rökare eller före detta storrökare. Andra idag mer sällsynta lungsjukdomar är stendamms- eller asbestlunga.

Ser man på andra orsaker till hjärtsvikt kan det handla om diabetes som inte varit välreglerad. Ämnesomsättning som regleras i sköldkörteln, thyroidea, ska alltid kontrolleras när man misstänker hjärtsvikt och framförallt hjärtrytmrubbningar. Detta kan avslöjas med ett enklare blodprov.

Symtom

Symtomen vid en akut hjärtsvikt kan likna de som uppstår vid akut hjärtinfarkt eller oregelbunden hjärtrytm. 

Symtom vid akut hjärtsvikt

  • Akuta bröstsmärtor med utstrålning i armarna och halsen
  • Kallsvettning
  • Illamående
  • Kräkningar
  • Andningssvårigheter (svårt att få luft)

Du kan även få besvär med att andas när du ligger ner eller attackvis hosta. Detta kan försvinna när du reser dig upp men kan vara ett tecken på hjärtsvikt. Du märker ofta av en tilltagande orkeslöshet och trötthet. Det kan även uppstå en tilltagande förvirring då svaghet i hjärtat bidrar till minskat syre till hjärnan. Vid läkarundersökningen noterar man om läpparna blir blå och om cirkulationen i benen är försämrad, då med svullnad i underbenen som följd. När man lyssnar på hjärtat kan det vara en oregelbunden puls, över lungorna kan man höra hur det rasslar över de nedre lungfälten. Blir det ännu sämre med funktionen kan det uppträda ett lungödem där vätska tränger ut i luftrören och sedan kan bubbla upp i munnen. Ett synnerligen allvarligt tillstånd har då utvecklats.

Undersökning och medicinering

Handlar det om mera måttliga besvär är det inte så dramatiskt. Då ges vattendrivande medicinering samt eventuellt blodkärlsvidgande behandling för att minska vätska i lungorna om du som patient besväras av svårigheter med andningen. Vidare ser man över tänkbara orsaker som nämnts tidigare och det görs EKG, hjärtlungröntgen, ultraljud av hjärtat samt blodprover, bland annat för att se på njurfunktionen.

När det gäller medicinering använder man sig idag av en grupp läkemedel som heter ACE-hämmare och Betablockerare. Redan i ett tidigt skede påbörjas försiktig medicinering. Du får sedan göra ett återbesök inom cirka två veckor för att följa upp medicineringen. Man kan konstatera att de senaste årtiondens medicinering har bidragit till förbättrad livskvalitet för många personer med hjärtsvikt. 

Järnbrist vid kronisk hjärtsvikt

Vid kronisk hjärtsvikt förekommer blodbrist (anemi) och det är inte ovanligt att det även förekommer järnbrist både med eller utan blodbrist. Blodbrist vid kronisk hjärtsvikt är en riskfaktor som inte bara riskerar att försämra sjukdomsförloppet utan även öka dödligheten. En genomgång av ett internationellt register visade att anemi förekom bland 28 procent av patienterna med kronisk hjärtsvikt. Järnbrist var ännu vanligare, det återfanns hos hälften av patienterna. Av patienterna med anemi återfanns järnbrist hos 65 procent medan 45 procent av patienterna utan anemi hade järnbrist. Järnbrist är med andra ord vanligt hos patienter med kronisk hjärtsvikt, även utan anemi.

Det finns studier som visar att även järnbrist utan anemi kan försämra sjukdomstillståndet och öka dödligheten. 

Nya riktlinjer

Under hösten 2015 publicerades Socialstyrelsen nya nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. I Sverige beräknas cirka 250 000 patienter lida av hjärtsvikt och hälften av dessa har järnbrist, något som ofta leder till försämrad livskvalitet, ökat antal sjukhusinläggningar och ökad dödlighet för denna stora patientgrupp. Det är första gången Socialstyrelsen värderar intravenös järnbehandling till hjärtsviktspatienter med järnbrist. I riktlinjerna skriver Socialstyrelsen om järnbrist vid hjärtsvikt att ”tillståndet har en stor till mycket stor svårighetsgrad”. För järnbrist, med eller utan anemi och om kronisk hjärtsvikt förekommer rekommenderar Socialstyrelsen behandling med parenteralt järn. Med parenteralt järn menas järn som inte ges i tablettform utan företrädelsevis intravenöst.

Även European Society of Cardiology (ESC) gick 2016 ut med riktlinjer som går ut på att järnbrist vid hjärtsvikt bör behandlas. Då med den specificerade behandlingsmetoden intravenös järnbehandling då man enligt ESC kunde se att den behandlingsmetoden kan förbättra livskvaliteten för patienter genom att minska symtomen, öka möjligheten för träning och motion samt minskade risken för att du blir inlagd på sjukhus till följd av hjärtsvikt.

Järnbrist bör utredas

När vården utreder kronisk hjärtsvikt bör man utreda om det förekommer järnbrist genom att kontrollera ferretin och järnmättnad (viktigt att det är dessa värden man mäter). Om järnbrist skulle förekomma finns det dokumenterat att behandling med intravenöst järn kan förbättra livskvaliteten, minska symtom så som trötthet och andfåddhet och ge ökad fysisk prestationsförmåga hos dig som är drabbad. Det gällde oberoende om du samtidigt är drabbad av blodbrist.

De positiva behandlingsresultaten gäller just intravenös behandling, man har inte kunnat se samma effekt när patienter har fått järn oralt, det vill säga i tablettform.