Hepatit C

Hepatit C

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Hepatit C är en blodsmitta som orsakas av ett virus. Den som drabbas av hepatit C riskerar bland annat att utveckla gulsot, skrumplever och levercancer. De senaste åren har det kommit revolutionerande nya läkemedel som ökar möjligheterna att bota över 90 procent av patienterna med denna kroniska sjukdom.

Det kan därför vara viktigt för patienter att söka vård på nytt för att diskutera med sin läkare om lämplig behandling.

Hepatit C – en blodsmitta

Det finns flera typer av hepatit där de vanligaste förekommande är hepatit A, hepatit B och hepatit C. Hepatit C orsakas av ett virus, HCV, och är en blodsmitta. Det innebär att hepatit C smittar när blod kommer i kontakt med blod. Viruset orsakar en inflammation i levern och gör att levern inte kan bryta ner och rensa bort vissa ämnen lika effektivt och heller inte producera för kroppen viktiga ämnen.

Försämrad leverfunktion kan till exempel ge blåmärken och näsblod, liksom vätskeansamling i buken och åderbråck i matstrupen.

Smittvägar vid hepatit C

Det finns olika orsaker till att personer smittas av hepatit c och genom att vara medveten om dessa kan du minska risken för att själv drabbas. Några av de vanligaste orsakerna bakom hepatit c-smitta är:

  • Tatueringar – orena tatueringsnålar kan sprida hepatit c, om du tatuerar dig var noga med att bekräfta att tatueraren har en ny, steril nål
  • Samlag – risken att smittas vid samlag är liten men den finns. Risken ökar dessutom om du har eller blir smittad av andra könssjukdomar samtidigt
  • Det förekommer även att vårdpersonal, om de kommer i kontakt med smittat blod, smittas.
  • Injektionsutrustning – att sticka sig på en spruta eller dela sprutor är den vanligaste orsaken till smittspridning vilket gör de som injicerar droger till en extra utsatt grupp

Tidigare förekom det att hepatit C smittade vid blodtransfusioner men sedan 1992 testas allt blod som används inom sjukvården för att undvika att smitta sprids den vägen.

Symtom vid hepatit C

Hepatit c delas in i en akut och en kronisk hepatit. Den första infektionen kallas akut hepatit c och om den inte går över efter 6 månader kallas det kronisk hepatit c. Det är inte ovanligt att den som smittats med hepatit c inte märker några symtom alls.

En av tio som smittats kan dock uppleva en eller flera av följande symtom:

  • Gulfärgad hud
  • Gulfärgade ögonvitor
  • Trötthet
  • Illamående

Dessa symtom varar ofta i några veckor. För den som drabbas av kronisk hepatit C kan tröttheten hålla i sig, även om detta är ovanligt, och ofta märks inga symtom alls varken vid akut eller kronisk hepatit c. Det innebär att akut hepatit c kan förekomma utan att du noterar det och smittan kan läka ut av sig själv. Ungefär 75 procent av de som drabbas av akut hepatit C någon gång utvecklar kronisk hepatit c.

Symtom vid gulsot

En av tio som infekteras av hepatit c utvecklar gulsot vid insjuknandet. Den som utvecklar gulsot brukar gå igenom tre typiska faser, först känns det som om du har fått influensa med huvudvärk, feber, trötthet och allmän värk i kroppen. Den första perioden är kort och varar från några dagar upp till en vecka. Febern går vanligtvis över efter fyra till fem dagar. Fast två brukar innebära att du tappar aptiten och mår illa, ibland kräks man. Denna fas kan pågå i några dygn upp till en vecka.

Under den sista fasen brukar huden och ögonvitorna bli gulaktiga. Urinen kan vara mörkfärgad och avföringen ljus. De tidiga symtomen, bortsett tröttheten, försvinner samtidigt som den gula färgen ökar. Den gula färgen försvinner oftast inom några veckor men det är vanligt att man känner sig trött ytterligare någon månad därefter.

Diagnos vid hepatit C

Från det att en person smittats till dess att sjukdomen bryter ut kan det gå fyra till åtta veckor men ibland kan tiden variera från två veckor upp till ett halvår. För att ta reda på om du har hepatit c lämnar du ett blodprov. Svaret får du vanligtvis inom en vecka från provtillfället.

Om provet visar att du har blivit smittad med hepatit c tar man ytterligare blodprover för att se om viruset finns kvar och om det fortfarande är smittsamt. Provet visar också om du eventuellt har fått skador på levern och om du behöver och kan få behandling.

Behandling vid kronisk hepatit C

En mindre del av de som drabbats av hepatit C kan bli friska spontant, men majoriteten utvecklar efter cirka 6 månader en kronisk sjukdom och löper sedan risk att utveckla skrumplever och levercancer. I slutet av 90-talet tog man  fram en så kallad kombinationsbehandling mot hepatit c. Kombinationsbehandlingen, som används även idag, visade sig dubbelt så effektivt där man gav patienten två preparaten i stället för ett vilket bland annat ledde till att patienter som inte svarat på någon av de tidigare behandlingarna fick nytta av behandlingen. Men även om viruset minskade botades inte alla patienter, utan så fort behandlingen avslutades började viruset föröka sig igen hos många.

Det gjorde bland annat att en nytransplanterad frisk lever började förstöras i samma sekund som blodet kopplades på. Och om det tog 30 år att få skrumplever första gången, tog det bara några år andra gången. Ett annat problem var att behandlingen, som innebar att man fick sprutor tre gånger i veckan, pågick i nästan ett år och medförde svåra biverkningar. I brist på bättre alternativ var det ändå denna behandling som patienterna tills helt nyligen fick.

Ny revolutionerande behandling kan bota över 90 procent

Det har skett något av en revolution inom behandling av patienter med hepatit C. Vid millennieskiftet lyckades man nämligen kartlägga virusets livscykel och hur det fortplantar sig. Viruset förökar sig genom att hela tiden kopiera sig självt och kan man stoppa denna kopiering överlever det inte. Det är det som de nya läkemedlen riktar in sig på.

De första resultaten som visade att patienter hade blivit helt befriade från viruset på detta sätt kom 2011 och efter det har det skett en explosion inom forskningen. Genom att kombinera minst två av de nya läkemedlen kan cirka 96-98 procent av patienterna nu botas, oavsett om patienten har enbart hepatit C, hunnit få skrumplever eller även har hiv.

Kortare behandlingsperioder

Den nya behandlingen pågår i 12 till 24 veckor vilket är betydligt kortare tid än den tidigare. Behandlingen ges som piller och ger få och milda biverkningar. Nu när det blivit möjligt att bota patienter med hepatit C kommer de närmaste åren att handla om att optimera behandlingarna, göra dem så korta och effektiva som möjligt och se till att rätt patienter får behandling.

Lyckas man med det kommer hepatit C-patienter inte behöva transplantera levern i framtiden och i inom tio år tror forskare att det kommer att räcka att ta en sorts piller under sex till åtta veckors behandling hos husläkaren, om patienten inte är svårt sjuk. Idag behandlas hepatit C patienter uteslutande på sjukhus.

Förebygga hepatit C-smitta

Hepatit C är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom, något som ibland kan upplevas som stigmatiserande. Istället innebär det att sjukvården, tillsammans med dig som patient, ger dig kunskap hur du ska förebygga vidare smittspridning. Det innebär även att läkaren som upptäcker hepatit C måste rapportera det till smittskyddsläkaren och till Smittskyddsinstitutet.

Allmänfarlig sjukdom betyder även att det enligt Smittskyddslagen finns regler som syftar till att begränsa spridning av sjukdomen, exempelvis:

  • Om någon kommer i kontakt med en smittad persons blod måste denne berätta att blodet är smittat med hepatit C. Hen ska då kontakta en vårdcentral eller infektionsmottagning för att få råd. Personen kan behöva lämna blodprov för att det ska gå att bedöma om smitta skett.
  • Det är viktigt att tänka på att du som har hepatit c inte delar toalettartiklar som rakhyvel eller rakapparat med andra. Du bör heller inte dela tandborste eftersom man kan blöda i tandköttet när man borstar tänderna.
  • Om man tar narkotika med spruta måste man ha egna sprutor och nålar och inte låta andra använda dem. Man ska inte använda gemensam blandningskopp och man bör förvara sprutverktygen så att de inte riskerar att smitta andra.
  • Du bör inte tatuera dig, ta hål i öronen eller något liknande som gör att man blöder. Om du ändå gör det måste man berätta att man har hepatit C.
  • Du får inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
  • Du ska vara noga med att sätta plåster eller lägga förband även på små sår. Den som hjälper till ska använda plasthandskar vid omläggning av sår på någon med hepatit.
  • Innan du kastar något som är nedblodat, som till exempel plåster eller bindor, bör du förpacka det noga.
  • Blodfläckar på exempelvis golv tar man bort med desinfektionsmedel. Kläder som fått blod på sig bör du tvätta i maskin och inte för hand.
  • Du måste berätta att du har hepatit C när du söker sjukvård eller tandvård.
  • Du är skyldig att komma på de återbesök och provtagningar som läkaren anser nödvändiga.

Först efter provtagning och att din läkare gjort bedömningen att du inte längre smittar är det möjligt att sluta följa ovanstående rutiner.

Påbörja behandling i tid

Det är viktigt att du som misstänker att du är smittad av hepatit C, eller får besked från till exempel en sexpartner att han/hon har hepatit C, tar kontakt med en vårdmottagning för att testa dig. Då kan behandling påbörjas i god tid och du kan undvika följdsjukdomar som gulsot, skrumplever och levercancer. Med de nya läkemedlen blir det också möjligt att behandla även aktiva missbrukare, som är den grupp inom vilken sjukdomen sprids mest via infekterade nålar.

Då det har kommit nya läkemedel på marknaden de senaste åren är det bra om du som står på hepatit c-behandling idag tar upp frågan igen hos din behandlande läkare för vidare diskussion kring behandling och behandlingsalternativ.
--