Hälsenebristning (hälseneruptur)

Hälsenebristning (hälseneruptur)

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Hälsenebristning kallas också för hälseneruptur eller akillesruptur, och det innebär att hälsenan går av, antingen helt eller delvis. Det kan inträffa när hälsenan utsätts för stor och plötslig belastning.

De rapporterade fallen av brusten hälsena är betydligt fler hos män än hos kvinnor. Sporter så som tennis, badminton och fotboll – där man rör sig snabbt från sida till sida – är riskfaktorer, och särskilt utsatta är de som är otränade eller ovana vid träningsformen. När hälsenan går av helt så händer det oftast utan förvarning, medan en delvis brusten hälsena kan vara något som förvärras successivt under en längre tid.

Varför drabbas man av hälsenebristning?

De flesta som drabbas har aldrig upplevt problem med hälsenan tidigare, vilket är en anledning till att det är svårt att förutse denna typ av skada. Ca 90 % av de som drabbas gör det under utövandet av en idrottsaktivitet. Motionsidrottare drabbas oftare än de som idrottar på elitnivå. I sällsynta fall kan hälsenebristning uppkomma hos de som har svaga senor, eller hos de som under en längre tid har behandlats med kortison eller en viss typ av antibiotika.

Symtom på hälsenebristning

Om det handlar om en partiell ruptur så har man mest troligt haft hälseneproblem under en tid, och man upplever ofta smärta vid belastning samt en form av stelhet. Vid en akut hälsenebristning så känner man en knäpp eller en smäll bak i fotleden. Många upplever att de tydligt känt att något har gått av, och andra beskriver att det känts som en spark bak på vaden. Det gör ont, men i många fall så avtar smärtan relativt snabbt, och man kan då ta sig fram med viss möda. Graden av smärta kan dock variera, men ömhet förekommer nästan alltid. Man kan i regel inte stå på tå med den skadade foten, och man upplever brist på balans. Om dessa symtom förekommer efter en skada så bör man omgående uppsöka en vårdcentral. 

Diagnos

För att fastställa hälsenebristning, och för att avgöra om den är akut eller partiell, så undersöks rörligheten i fotleden. Det tas även hänsyn till hur foten står och fungerar i förhållande till den andra. Då en partiell hälsenebristning kan vara svårare att diagnostisera så används i vissa fall MRT eller ultraljud.

Behandling

Då unga drabbas så brukar operation vara det bästa alternativet. Hälsenan sys då ihop, och därefter får man ha gips i ett par veckor, för att sedan övergå till en skena i ytterligare sex veckor. Det är en lång process, men också den säkraste metoden för att se till att man blir fullt återställd. Därefter krävs i de flesta fall kryckor i ytterligare ett par månader, och eventuellt också sjukgymnastik. Det tar minst sex månader innan man kan börja idrotta i samma utsträckning som tidigare. För de som är över 50 år så brukar operation inte vara aktuellt, och istället så gipsas benet i ca 8 veckors tid.

Övrigt om hälsenebristning

Vid misstanke om hälsenebristning eller om man efter en skada upplever något av symtomen så bör man uppsöka en vårdcentral. Det går alltid bra att höra med sjukvårdsupplysningen om man är osäker på var man bör vända sig. De flesta som drabbas av hälsenebristning blir fullt återställda.